Dagens Nyheter – 15 juli 1871, sida 2

VATIIPIAD Möte för öfverläggning om ordnande af Sveriges försvarsväsende. (Af Dagens Nyheters referent.) I tisdags sammanträdde, på kallelse af Vestra Göinge härads representant vid riksdazen, hr O. B. Olsson i Maglehult, omkring 300 personer å häradets tingställe i Hesslehoim, för att öfverlägga om lämpligaste ordnandet af försvarsväsendet. Bland de närvarande märktes den åldrige fribetsvännen frib, Staöl von Holstein i Skyrup samt riksdagsmännen hrr Sven Nilsson i Österslöf, Per Nilsson i Kulbult, Sven Nilsson i Efveröd, Jöns Andersson i Frenningo och Ola Audersson i Nordanå, hvarjemte åtskilliga tidningar voro vid sammanträdet representerade. Dis kuässionen, som leddes af mz2kanikus Segerström i Mala, var särdeles liflig, och erbjöd åtskilligt af verkligt intresse. Sedan inbjudaren uppmanat de närvarande att uttala sina tankar om den fråga, som föranledt mötet, uppträdde en mängd talare, hvilka alla enhälligt påyrkade indelningsverkets borttagande. Med undantag af tvenne talare voro likaledes alla ense om, att allmän värnepligt borde i stället införas, såsom det på samma gång mest tryggande och mest rättvisa ordnandet af landets försvar. Ofvanomuvimnda tvenne talare voro deremot af den åsi tr svenskarne aldrig borde underkasta allmänna värnepligten skulle iv sabelvälde skulie blifva följden väraf, menade de, och detta sabelvälde skulle i betydlig wån demoralisera folket. Andra talare emotsågo deremot med lugn ett sabelvälde, som skulle utöfvas af oss sjelfva, men redaktör Westeniussökte visa, att sabelväldet icke blefve så lätt, enär vi nödgades ivrätta vårt försvarsväsende efter preussiskt mönster, och talaren uppdrog en skildrivg af det förhållande, som då skulle inträda, hvilken skildring var verkligt afskräckande. Ir W. tycktes vara af den åsigt, att vi borde helt och hållet afväpna och uteslutande förKHta oss på Guds försyn och stormakternas ädelmod. Han motsades af hr Sven Nilsson i Österslöf och hr Staöl von Holstein, hvilka begge ansågo det preussiska militärväsendet icke böra efterapas i Sverige. Den senare anrik duck uet kungliga förslaget om bevärivgens öfningar icke kunna tillförsäkra denna tillräcklig krigsduglighet. Beväringen, menade han, borde genomgå ordentlig rekrytskola, och derefter årligen under minst 5 år öfvas. Då skulle den erhålla verklig duglighet, och en särskild stam blefve dä, onödig. Hr Sven Nilsson i Österslöf ansåg dock det kel. förslaget vara i afseende å öfningstidens längd tillfredsställande, äfvensom han ansåg stamtrupper alltid blifva nödvändiga. Många talsre lemnade afskräckande måluingar af de följder, det kungliga förslagets oförändrade genomförande skulle komma att få, och de alltför hårdt betungades afflyttning till Amerika var det medel för undvikande af bördan, som ansågs för sådan händelse vara oundvikligt. Ett par talare yttrade sig för en förkortning af den föreslagna aflösningstiden från 15 till 5 år, men flertalet var dock af den åsigt, att den längre tiden icke kunde undvikas. På ordförandens fråga, om mötet vore af den åsigt, att representanterna böra vid 1astundande urtima riksdag vidhålla försvarsutskottets förslag, äfven hvad angår de 15 årens aflösningstid, svarades enhälligt ja; endast en person reserverade sig mot aflösningstiden3 längd. Mötet uttryckte vidare såsom sina åsigter: att hvarje medborgare är skyldig deltaga i landets försvar med hela sin krigstjenstduglighet och bidraga till kostnaderne för försvaret efter sin förmögenhet eller årliga inkomst; att försvaret bör hufvudsakligen stödjas på. allmän värnepligt, utan rätt till legning eller? frikopning; att stamtruppen för de s. k. epecialvapnen är nödvändig, och åtminstone under närmaste framtiden, behöflig äfven vid infanteriet;