Dagens Nyheter – 14 juli 1871, sida 1

ner, utan jemväl en stor del af allmogen från trakten häromkring. Häradshöfding Gustafson redogjorde för frågans behandling vid riksdagen samt för de åsigter, han der uttalat, hvaraf framgick, att han, som icke kunnat godkänna det s. k. försvarsutskottets förslag, påyrkat samt röstat för frågans återremitterande till utskottet. Sedan han tillkännagifvit, att regeringen, efter hvad han numera med säkerhet trodde sig veta, aldrig skulle acceptera ett sådant vilkor för värnepligtens utsträckning som indelningsverkets borttagande, äfven om en fullständig aflösning derför erbjödes, men att regeringen deremot otvifvelaktigt komme att föreslå, samtidigt med en utsträckt värnepligt, lindringar i roteringsoch rustningsbördan, anhöll han, att mötet måtte uttala såsom sina åsigter: 1:0) Att beväringen måste erhålla åtminstone den utveckling, k. m:t i sin proposition till sista riksdagen föreslagit; 2:0) att jordbrukaren icke vore berättigad, framför någon annan sambkällsklass, att fästa vilkor vid öfvertagande af sin andel i den börda, gom låge i en utsträckt värnepligt; men 3:o) att, emär skattejordsinnehafvarne redan äro tungt beskattade, billigheten fordrar, att, samtidigt med värnepligtens utsträckning, rustningsoch roteringsskyldigheten något lindras. Efter diskussionens slut besvarades första punkten i hr Gustafsons förslag enhälligt med ja, men rörande 2:dra och 3:dje punkterna kunde deremot ingen enighet vinnas. Ståndspersonerna och ett par af allmogen biföllo jemväl dessa punkter, hvilka under diskussionen mycket varmt försvarades af, bland andra, direktören M. Björkman på Hörle; men öfriga närvarande, hvilka utgjorde flertalet, ansågo, i likhet med sista riksdagens försvarsutskott, att indelningsverket borde borttagas någon tid efter det den allmänna värnepligten blifvit utsträckt. Sedan ordföranden härefter förklarat mötet slutadt, hembar inbjudaren till honom mötets tacksägelse för det han ledt dess förhandlingar; och tillkännagaf häradshöfding Gustafson slutligen, att han, derest han vid en blifvande riksdag komme att deltaga i försvarsfrågans behandling, visserligen icke skulle underlåta att inom andra kammaren redogöra för de åsigter, flertalet af allmogen vid mötet uttalat, men att han, i sin egenskap af representant, komme, utan afscende härå, att handla så, som hans samycte och öfvertygelse bjöd honom. För närvarande påminner jag mig icke något mera af intresse att härifrån meddela, men torde snart åter få anledning att skrifva några rader från min lilla vrå bland bergen. —6e—Ss.