Dagens Nyheter – 14 juli 1871, sida 1

hala han nog ha uppträdt i den hestaste elden, likasom ni har gjort. — Ja, det tror jag visst, sade Uffe. — Och hän kunde då också ha blifvit kapten och major, likasom ni nu blifvit. — Det kunde han nog, menade Uffe. — Men nu ville Vår herre att det skulle gå annorlunda, fortfor jägmästaren, Haa tog honom till sig, och nu talar ingen om honom vidare, förutom oss, hans få anhöriga och närmaste vänner, som kände honom och höllo af honom, — 8Bå går det till sist med oss alla, svarade Uffe. Skilnaden är blott den att om somliga bland oss talar man litet längre, och om andra litet kortare, men en gång kommer dock den dag, då vårt namn är glömdt, och ingen mera frågar efter 033. Då beror det blott på om vårt namn blifvit inskrifvet i lifsens bok, der ingen kan utplåna det. — Och der står Viggos namn, der står det, utbrast jägmästaren ifrigt och tryckte med mycken häftighet Uffes arm, och när en gång på domedagen det stora register blir uppläst, som innehållen namnen på dem, hvilka skola träda in i Guds rike och njuta af den eviga glädjen, då få mina öron också höra Viggos namn. Och den gamle blickade upp mot den blå sommarhimmelen, likasom trodde han sig kunna läsa sonens namn derpå.