Dagens Nyheter – 13 juli 1871, sida 2

— 318 — Chili, Peru och Buenos Ayres aldrig hade funnits till, gubben kunde icke låta bli att tänka på Inez. — Det är så tomt och ödsligt hommaå hos mig, sade han, intet leende, intet gladt skämt, inga vänliga ord. Derför har jag ej heller håg för någonting numera; jag bryr mig inte ens om att spela ett parti kort, när tillfälle dertill erbjuder sig. Kaptenen teg en stund, derefter fästade han en vänlig blick på Uffe och yttrade: — Men nu är jag glad, derför att jag fär se er, ty ni erinrar mig om Inez. Ack! Ja, hade bara inte. Kaptenen teg åter och såg ned mot golfvet, det var som hade hans tankar försjunkit i tystnadens haf, och efter. några ögonblicks förlopp döko de upp igen, i det han utbrast: gå hade kanske allt nu varit annorlunda. Åter hade kaptenen kommitin på det i ämne, som Uffe minst gerna ville tala om, och denne skyndade sig derför att gifva samtalet er annan vändning genom att säga: — Ni borde företaga en resa, laga att ni kommer hemifrån på någon tid, det skall uppfriska ert sinne och sätta nytt lif i er. — Jag har sjelf tänkt derpå, fastän när man blifvit gammal, så duger man. ej längre till att resa. Ja, de som bara vore vid er ålder, ung och glad... men nu. Kaptenen skakade sörgsen på fukvidet. — Far öfver till Sydamerika och Buenos