Dagens Nyheter – 13 juli 1871, sida 2

SRV Ayres, sade Uffe, för att uppmuntra honom, och upplifva der gamla ungdomsminnen. — Nej, nej, dit vill jag inte alls komma — hvad skulle jag göra derborta, der jag framlefvat så många lyckliga år, nu då jag är en skröplig och styfbent gubbe; nej, det Vore att ännu mera förbittra min bedröfliga belägenhet. — Eller till Paris och London, der finge ni åtminstone se menniskor i mängd omkring er, och sådant hjelper upp humöret. — Jag skulle blott känna mig: ännu mera ensam och öfvergifven bland. alla dessa menniskor. Nej, jag har tänkt på att resa till Rom, som jag aldrig har besökt förr, och det lär ändå vara en märkvärdig stad. Jag har hört så många säga att der skall vara så utomordentligt vackert, så mycket konstalster och ruiner att beskåda — dock, hvad har en sådan här gammal stackare som jag med konstalster och ruiner att göra? Jag är ju nu sjelf en ruin. : — Ni träffar landsmän dernere, raskt, ståtligt folk; det är alltid många skandinavör i Rom. , — Och utaf dem känner jag inte en enda själ. Men hör på, vet ni hvad, utbrast kapten Roslin, och hans blå ögon fingo plötsligen ett lifligt uttryck, sådant som de haft i fordna dagar, kom och res med mig! I sällskap med er har jag god lust att fara; jag har pengar nog,-ni skall få befalla, skulle ni än vilja resa till Indien eller Kina, så följer jag med er.