Dagens Nyheter – 13 juli 1871, sida 1

En korrespondent till Berlingske Tidendet bar i Paris haft ett längre samtal med Gambetta, om hvilket han skrifver: Då jag yttrat, att många af hans vänner förundrat sig öfver, att han icke för länge sedan desavouerat kommunen, hvilken han likväl måste afsky, svarade han mig följande? Ni torde erinra er, att jag den 5 februari ingifvit min afskedsansökan och ifrån den stunden blott var en privatman: Led och trött vid allt, förstörd af själsoch kroppsansträngningar, reste jag till San Sebastian för att söka återvinna min helsa: Jag lefde uteslutande bland spanska fiskare och tillbragte mer än. halfva.dagen på hafvet. Jag läste icke en fransk tidning, träffade ej någon enda af mina vänner. Jag tänkte ofta på att alldeles öfvergifva politiken och uppoffra mig för industrien. Då erfor jag den 22 mars af hn spansk tidning Montmartre affären och upproret i Påris. Det var och är ännu min öfvertygelse, att hrr Jules Favre, Jules Simon, Ernest Picard. och Jules Ferry (således fGambettas egna fordna mevingsvänner) äro förnämsta orsaken till olyckan. De. hysa ett starkt agg till Paris, derför att dess valmän i februari tydligt visade dem genom att ge dem ett obetydligt antal röster, huru föga belåtna de voro med deras regemente och med det sätt, hvarpå de handhäft sakerna. Man ville hämnas, och derför gåfvo dessa herrar fritt lopp åt hvad detrodde skola bli ett föga farligt echaufiourdge, som -kunde..ge .dem anledning att tukta. Paris, Men de. missräkpade sig. I stället för att förödmjuka Paris, måste de fly hals öfver hufvud, förande Thiers med sig, och sålunda blef det möjligt för kommunen eller rättare för eu man, som jag icke vill nämna, att bemäktiga sig herraväldet i Paris. Huru skulle nu jag, den frånvarande, kunna intervenera under sädana-omständigheter? Om