Dagens Nyheter – 12 juli 1871, sida 2

dd bramma såsom bisvärmar, de der en vackor sommardag flugit ut ur sina kupor. Men der föreföllo äfven scener af en helt annan art, mörka och fasansfuölla, Segern hade kostat dyra öffer, hela leder af soldater hade blifvit bortryckta af kulorna, Många voro på ett förfärligt sätt lemlästade, de hade mistat armar och ben oller lågo med gåpande sår i underlifvet. Ambulans-personalen hade mycket att göra, en lång rad af vagnar och bärar rörde sig framåt från valplatsen till Fredericia. . Uffe, Björn och Örnhufvud stodo tillsammans och betraktade det långa sorgtäget, som framskred låvgsamt. Örnhufvud gaf endast föga alt härpå. han var helt och hållet upptagen af den yra segerglädjen, — Detta var änni mera förtjusande än balen i Aarhuäös, sade han, och Hans ögon blixtrade. Uffes blick dröjde sorgsen vid allt det elände som Han hade framför sig. — 8e der! utbrast han plötsligt och fattade Björn i armen, — Hvad nu? — Be den der hästen som springer utan ryttare. — Bådana lär det nog finnas i mängd, geamälde Björn i likgiltig ton. — Men det är Ryes häst, sade Uffe ifrigt. — Det bebådar intet godt, yttrade då Björn; må vi försöka taga fast kreaturet.