Det försäkras ofta af krigspartiets organer här i landet, att alla stater rusta af all makt, och isynnerhet de stater, hvilka ligga inom området för Preussens ramar, hvilket exempel bör vara talande för oss här i Sverige. Flera gånger har åberopats Holland ; det påstås och tros af våra insupna skandinaver att det landet är hotadt med att blifva uppslukadt och således med samma öde, som geheimerådet P.4 i sin nattsäck lärer medfört åt Sverige. Jemte denna likhet, som krigspartiet förmenar vara till finnandes mellan Sverige och Holland, existerar en annan likhet som icke är imaginär, utan fullkomligt reel. Vi mena den att det demokratiska partiet i båda staterna anser öfverdrifna röstningar alldeles onödiga och opåkallade och motsätter sig regeringens anspråk i detta hänseende. Huru härmed för hållit sig i Sverige känna våra läsare väl. Oppositionen har icke blindt antagit regeringens härombildningsförslag, uten derför bestämt ett vilkor; deremot har den gått vida längre i frikostighet med anslag än de holländske liberale, oaktadt förhållandet väl bort vara motsatt, onär Iloiland ju ligger mycket närmare till och be sqvämare för det der lejongapet, för hyilket man hy ser en så panisk förskräckelse, än Svcrigo gör. Vi skola redogöra för huru det gått i Holland med de militära anslagen. När riksdagen var öppnad, bragtes inom densamma på tal åtskilliga vigtiga inrikes frågor, men konseljpresidenten Thorbecke vägrade inlåta sig på dem och framhöll cendast nödvändigheten ätt skapa ett starkt försvar. När det kom till diskussion öfver statsbudgeten i dess helhet, fordrade deremot det liberala partiet i kömmaren genom gin ledare, hr van de Putte, att de nu utgående anslagen till armån skulle nedsättas till deras förra belopp, i hvilket fall de liberale skulle i,öfrigt understödja ministeren. Detta förslag till förlikning antogs ej af konseljpresidenten. När den delen af budgeten, som innefattar anslagen till armån, diskuterades, var oppositionens förenämnde ledare icke tillstädes, hvilket gaf anledning misstänka att han underhand träffat några särskilda öfverenskommelser med ministern ; men ministåren angreps i stället af flera mådlentmar af venstern på sådant sätt, att det blef tydligt att detta parti icke hade ändrat sin mening. Krigsministern Engelvart uthärdade med orubbligt lugn de angripandes eld och till sluv gaf han dem den förklaringen, att kammåren ej eger rätt att blanda sig i enskildheterna af försvarsväsendet och att konungen kan organisera armön huru han behagar. Detta framkallade en sådan storm, att han måste medgifva att han talat blott i sitt eget, ej i regeringens namn. Emellertid, när det kom till omröstning öfver försvarsbudgeten, blef den till dess högre belopp antagen, men blott med 41 röster mot 27. Det var det liberala partiet som hade voterat mot, de konservative som röstat för on stor -försvarsbudget—--alldeles-som hos oss. Likaså var det i Englandide konservative, som. tvungo regerirfgen att begära höga anslag, och omde liberale deltogo i dessa ;i utgifters beviljande, så var dot blott för att I uppehålla den liberala ministeren. I Och de liberale framtidsmännen, som eljest i allmänhet få rätt på längden, skulle, det vara de som nu misstaga pig?