Uffe lät bataljonen formera kompani-kolonner och kommenderade framåt! Detta behöfde han icke säga två gånger, ty soldaterna hade blifvit så upphetsade under det långvariga stillaståendet att de framryckte med hejdlös ifver. Man styrdo kurs direkte på den stora Treldeskansen, den värsta af alla skansarne. Här mottogos de med en störtskur af kartescher och granater, så att de måste vika tillbaka. Två gånger upprepades anfallet, och två gånger blef det tillbakaslaget, hela leder medskötos. De danska kanonerna började nu spela, och så företog man sig att för tredje gången sökd taga skansen med storm. Denna sista stormning skedde med en sådan våldsamhet att ingen riktigt visste, huru det kunde bära af så fort för honom, om han gick, spreng eller flög, Uffe befann sig på: botten af en löpgraf, klättrade upp till randen af desamma, hoppade sedan öfver ett bröstvärn, hade då framför sig en rad skanspålar och fattade tag i en påle med ena harden, men huru Han kom öfver detta stängsel, om han klättrade, lyftades eller kastades öfver detsamma, det visste han icke. Hufvudsaken var att han kom deröfver,störtades till marken, kände sin hals omfattas och klämmas af ett par fasta händer, hörde vidare Sören Lundegaeard ropa i raseri och förlorade derpå medvetandet. j Så snart han återvunnit sansen, märkte han att något tungt låg öfver honom. Han vältade