Dagens Nyheter – 11 juli 1871, sida 2

— ö038 — — Det vår rätt, jag tänk..: Med ett förfärligt brak exploderade en granat tätt invid dem. Sönderslitande jemmerrop hördes, allt var betäckt med rök och dam. Då rökmolnet skingrades, såg Uffe general Meza sitta oskadd på hästen med bägge hiänderna utsträckta framför sig och stirrande på de hvita handskarne, som blifvit öfverstänkta med smuts. — Fi done! hur malpropre! utbrast han, och med ett uttryck af vämjelse slet han af sig de smutsiga handskarne och kastade bort dem. I morgon får jag lof att skaffa mig ett par nya. Han såg sig omkring en stund samt frågade derpå: — Tror ni att ni kan hålla er här ännu en half timme? — Det hoppas jag, svarade Uffe. — Godt; jag vet att ni är en man som står fast vid sitt ord. Om en half timme skola vi vara hos er. AÅdieu, monsieur capitaine, portez vous bien! ) Meza vände om och red borti galopp. Uffe stirrade förbluffad efter honom. — Det var en besynnerlig afskedshelsning, tänkte han; generalen tillönskar mig att må väl här, der jag i hvarje ögonblick kan bli sliten i stycken af exploderande granater. Men är det sannt hvad han gäger, att slagets F) Farväl, herr kapten, må godt.