Spelhusen i Wien. (Efter Dagens Nyheder.) En tysk journalist skrifver följande om denna sociala kräftböld i den glada kejsarstaden. I Österrike har hasardspelet varit förbjudet allt sedan Maria Theresias tid, men det oaktadt har i Wien alltid funnits en mängd mer eller mindte offentliga sällskap, som idkat detta svel. Från förstädernas simpla krogar ända till de aristokratiska kretsarne i hufvudstadens salonger frodas basardspelet, och Wiens digra polisprotokoll bära vittne om, hur ofta polisen måst skrida in mot detta oväsen under de sista tjugu åren. Sedan 1866 har äfven rouletten blifvit införd i Wien at utländska äfventyrare, som etablerat sig i staden på olika ställen. Då spelbanken i Wiesbaden för en tid stängdes af de inmarsche: rande preussarne, kom någon driftig stamgäst vid det gröna bordet på den idån att försöka sin lycka i Wien med sitt roulettespel. Mannen ankom i ett gynnsamt ögonblick. En allmän svindel hade gripit omkring sig i hufvudstaden och en mängd personer funnos genast, som med begärlighet togo tillfället i akt för avt försöka sin lycka vid rouletten och som der förlorade sina penningar. Bankegaren deremot blef rik. Man pästår att en af dessa, som för fem år sgedan icke egde annat än skuld, men som nu bygger hus och köper villor, dessutom eger en törmögenhet af omkring 150,000 rdr. Enligt trovärdiga personers utsago finnas för närvarande tre roulettebanker i Wiea; två af dem lära finnas i det inre af staden och en i Leopoldstadt. För öfrigt bruka de, som hålla bank, icke ständigt vistas på en och samma plats. De ha alltid en mingd lokaler i reserv, föratt efter omständigheterna kunna flytta från det ena smyghålet till dot andra Mellan bankegarne och polisen råder natur ligtvis en ständig tejd och under de tre sista åren har polisen flera gånger inträngt i de olika spelhusen, arresterat spelarne och konfiskerat de penningar, som funnos på borden. Dessa öfverrumplingar ha gjort spelarne mycket försigtiga, och, enligt en bekant polistjerstemans uppgifter, är det nu mycket svårt att öfverrumpla ett spelhus. De försigtighetsåtgärder, som spelarne vidtaga för att icke bli öfverraskade af polisen, äro mycket olika. Vanligen ställas vakter vid husets utoch ingång, hvilka genast anmäla hvarje misstänkt omständighet. Jin af bankegarne i det inro ar staden har en lokal på sox rum i ett nybygdt hus, och detta är onekligen ett af do betydligaste spelbusen i hela Wien. I det innersta af dessa sex rum finnes bordet med rouletten, och genom en telegrafledning står detta rum i förbindelse med ingången till huset, vid hvilken en pålitlig person är ställd på post. För frimmande ansigten öppnas dörren aldrig. Der som insläppes måste antingen vara stamgäst eller också åtföljd af någon känd inom spelsillskapet. Anvkommer någon person, som dörrvaktaren anser vara misstänkt, öppnar han icke dörren eller också sätter han genast telegrafen i rörelse. I samma ögonblick signalen ljuder i rouletterummet äro äfven spelarne tryggade mot hvarje fara, Bankören trycker på en fjeder och rouletten försvinner och i dess ställe står ett ele