Dagens Nyheter – 8 juli 1871, sida 1

olycka och förlängt och förstorat eländet och uppoffringarna för dej två stora, med oss på vänlig fot stående nationer, hvilka voro indragna i krigets hvirfvel. (Bravorop.) Det gläder mig att tro, att alla sådana känslor nu ha bortdunstat, men då kände jag mig ibland verkligen bedrötvad öfver att icke någon man med Richard Cobdens inflytande och oberoende ställning (bravorop) kunde uppstå, för att på det sätt som han så väl förstod tala förstånd till folket och framställa förhållandena i deras rätta dager (bravorop). En annan omständighet, som säkert skulle ha smärtat Cobden, är den att såsom en följd af kriget det handelsfördrag, hvars åvägabriogande utgjorde hans stolthet, troligen i viss mån kommer att rubbas. Jag tror, att det ännu i dag i detta land råder någon missupptattniog med hänseende till hr Cobdens afsigter, då han underhandlade om detta fördrag. Jag tror, att hr Cobden var den siste, som skulle kunna anse, att frihandeln borde befrämjas genom afslutande af inbördes fördrag, eller genom att det ena landet tillskansade sig små fördelar på det andras bekostnad. Hvad hr Cobden än var, men blott och bart teoretiker var han icke. (Hör! Hör!) Han var en praktisk man. (Hör! Hör!) Han såg hur gagovande frånvaron af skyddstullar hade varit, men eftersom vårt exempel icke hade vunnit efterföljd på Europas fastland, märkte han, att den äsigt der allmänt var rådande, att England endast i följd af vissa särskilda förhållanden hade motstått frihandelns dåliga verkningar, genom sin stora handelsflotta, sitt samlade kapital och sin rikedom på metaller; man refiekterude kanske icke öfver att Schweiz under åratsl hundlat i samma riktning, helt säkert utan mycken sjöfart, utan något betydligt kapital, fruktar jag, och jag vet icko em landet producerar mycket kol och jern. (Hör! Hör!) Hr Cobden trodde, att ett tillfälle erbjöd sig, hvarigenom icke frihandel, utan en förmildring af skyddstullarnes olägenheter kunde påbörjas i Frankrike och fröet till verklig frihandel der planteras, och på grund af det ofantliga iuflytande, som detta laud utöfvade i det öfriga Europa, var han fullkomligt öfvertygad, att om Frankrike nedsätte sina iaförseltuHar, skulle andra länder följa ett exempel, som de icke voro böjda för atti första hand taga efter oss. (Bravorop.) Jag nämnde, att detta fördrag tyckes vara hotadt. Hr Thiers har under sista månaden bevisat Frankrike mycket stora tjenster. (Hör! Hör!) Han har återställt fred och ordning och jag tror på hans patriotiska önskan att betrygga friheten, uppmuntra industrien och reparera Frankrikes finanser. (Hör! Hör!) Det tillkommer icke mig att skolmästra en så utmärkt man om den, hvilken har detta lands inre affärer om hand, eller att säga, huruvida de åsigter, han vid andra tillfällen uttryckt, äro bäst egnado att befordra de saker, som jag tror ligga honom varmt om hjertat; men å andra sidan anser jag mig icke behöfva med ett par hundra medlemmar af Cobden-klubben ingå 1 meningsutbyte om, huruvida något liknande skydd är det bästa sättet att uppdrifva statsinkomsterua på en tid, då de nödvändigt måste uppdrifvås. (Bravorop.) Jag tror, att något bättre svar ej kan gifvas, än det jag hiändelsevis härom dagen såg i Blå boken, utdraget ur ett bref från hr Cobden till hr Emerson Tennent, rörande detta lands handelskammares verksamhet för att förmå utrikesdepar tementet att utverka en nedsättning af tulJarne i utlandet. Han sade, att han trodde det vara skadligt för utrikesdepartemenvtets inflytande och för våra sändebud i utlandet att försöka förmå fiämmande nationer till I frihandelssystertiets införande, utan vore det! bättre att låta vårt exempel så småningom verka, ty folket skulle annars säga: Ser man på, vir yrkesrival är ifrig med att vi skola ngn