Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 2

Kristina Nilsson var, berättar 4CSkandinavisk Postt, den 8 juni i West Point och var en gäst i general Uptons familj, med hvilken hon dinerade. Så snart kadetterna, som då äfven hade slutat en måltid, hörde att den firade sångerskan var i salen, blef deras entusiasm så stegrad, att de ville bära henne i triumf omkring, men hvilket dock förhindrades genom presidenten Grants och hans familjs inträdande. Col. Hascall och fru hade vetat att insmugla ett piano i salen; men fröken Nilsson var så angripen af kadetternas fröjdebetygelser, att hon i ögonblicket ej hade förmått att sjunga. Emellertid hemtade hon sig snart och sjöng en svensk visa Våren är kommen; derefter 4Old Folks at Home, Home sweet Home4 och en svensk sång. Kadetten Webster sjöng derpå XI am dying, Egypt, dying, hvarefter hela kadettkåren instämde Army Blue4 och Benny Havens, Oh! Till slut sjöng fröken Nilsson en svensk sång, hvilken hon sjungit som barn, då hon med fiolinen i hand vandrade omkring. För att gifva den utmärkta sångerskan ett minne af West Point, skar hvarje kadett en knapp af sin uniform, och gjordes af knapparne ett halsband, som öfverlemnades till henne. Att alla voro förtjusta öfver sången och att fröken Nilsson i West Point, som öfverallt, var dagens drottning, behöfva vi ej tillägga. Ryssland, Sverige och staden Wismar. I den af Gustav Freytag utgifna tidskriften Im neuen Reich, fistes uppmärksamheten på vårt lands förhållande till Wismar. Denna stad gjordes, medan den tillhörde svenska väldet, till en af den tidens starkaste fästningar och var för våra krigsoperationer en vigtig stödjepunkt. Ryssland begagnade derför det brydsamma läge, hvari Sverige råkade genom Carl XII:s krig, till att påbjuda, det de efter TS ull tad Asa ss AA AR ARR RR SR