Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 1

arr vi bedja eder endast om en sak, nemligen att I först erkännen henne; men då I en gång erkänt henne. ha vi ingenting emot att I deltagen i statsangelägenheter, ty vi vilja gifva landet detta skådespel af republikaner af gammalt datum, som stanna inom oppositionens leder gentemot omvända monarkister, hvilka af det republikanska partiets sammanhållning och repuklikens legitimitet tvungits att understödja de reformer hon kräfver. (Applåder ) Detta, mina herrar, skulle vara en icke ringa triumf, och i alla händelser är den sak, vi ha för händer, värd ett försök. Den dag man antoge denna metod skulle republiken icke ens då vara i fara, när män, som i det förflutna icke varit hennes trogne tillbedjare, sitta vid styret. Men härtill fordras att detrepublikanska partiet håller strängt på principerna. Öch vi förklara nu: Ja, vi skola vara öfverseende mot personerna och beredvilligt hålla porten öppen för dem; men vi skola vara obevekliga i fråga om principerna. Vi äro villige att antaga, att det finnes upplysta män; vi äro villige att antaga, att andra, utan att ännu varå helt och hållet öfvertygade, Yikväl till följt af nödvändigheter, som bero af en undantagsställning, ärligt godkänna republikens konseqvenser och princip. Eändast om pligten skola vi aldrig dagtinga. . Ht detta är möjligt. Allt detta låter ärligt verkställa sig. Jag påstår endast att man i sådana säker icke skall ätnöja sig med ord, och att den dag eller den stund, då styrelsens handlingar stå i strid med hennes ord, måste man upprätthålla republiken och låta landet döma. Om man så strängt håller vakt omkring institutionerna — varen öfvertygade, att vi mycket bättre skola upprätthålla republiken med en fast, energisk, på majoritetens handlingar vaksam minoritet än med en majoritet af inkonseqventa och ljumma personer, exklusiv i fråga om personer och medgörlig i fråga om principer. Sedan skulle jag vilja, att man med de skäl jag nyss angifvit skulle visa hela landet att det i fråga om reformer icke är möjligt att försöka någonting annat än folkuppfostran och folkbeväpningen. Dä jag får se dessa båda retormer utföras, skall jag afva tålamod, om jag icke får se några lagstiftningsåtgärder i andra vigtiga frågor, som kunna vänta, som endast äro bifrågor, underordnade dessa båda lifsfrågor. Det är, märken det väl, fråga om att förnya hela den franska samhällskroppen både till blod, ben och märg. Man måste framför allt offra tid och penningar på detta intresse, det högsta af alla. olket skall icke, varen förvissade derom, pruta på millioner för deras uppfostran, som tida och som äro okunniga. Det skulle pruta på dessa millioner, om de skulle användas för deras räkning, hvilka aldrig tänka på någonting annat än monarkiska restaurationer, lyxuriösa utgifter och landets förtryckande. Detta är, vare det sagdt i förbigående, mina herrar, ett af de skäl, som visa, att det icke mera är möjligt att återställa monarkien bland oss. Vi äro icke mera nog rika för att betala den. På detta sätt skola vi lösa det vigtigaste af alla problemer, som jag i korthet vill uttrycka sålunda: att afskaftta klass-skilnaden, häfva den föregifna antagonismen mellan städerna och landsbygden, undertrycka parasitväsendet och enom att göra vetandet tillgängligt för alla återgifva landet moralisk och politisk styrka. På detta sätt skolen I införa en dubbel försäkringsinrättning först och främst mot brott möt sambällsordningen genom att höja den allmänna sedliga ståndpunkten, för det andra mot farorna för revolution, genom att gifva tillfredsställelse och säkerhet åt de förvärfvade rättigheterna på ena hället. de rättmätiga sträfvandena på det andra. (Applåder.) Sådant är det på en gång radikala och konservativa program. som republiken allena kan utföra. Och då skola Frankrikes vänner i hela verlden vara vid godt mod. Det skall framgå pånyttfödt ur dessa hårda pröfningar. Det skallunder sjelfva olyckans slag synas större än någonsin. Trenne gånger förnyade applåder.)