Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 1

han sjönk ned i armarne på Anders. Denne var ytterst förlägen och visste icke hvad han skulle göra, ty majoren kunde ej gifva honom några order och Anders var icke alls van att handla utan order. Lyckligtvis kom en ung läkare gående i närheten af det ställe der Anders stod, och han skyndade genast fram vid det nödrop Anders uppgaf. Han hämmade den starka blödningen och tillkallade ett par ambulans-soldater som buro bort majoren. Tyskarne blefvo tillbakaslagna. Så snart Uffe kunde det, uppsökte ban major Amstrup. Denne låg sanslös och med tillslutna ögon. Läkaren skakade på hufvudet. Uffe sattå sig invid sängen och tillbragte på denna plats större delen af natten. Så skulle han då, medan hans hjerta ännu blödde ur det djupa sår, som så nyligen tillfogats detsamma, äfven erfara den bittra sorgen att förlora sin trofaste välgörare, sin käre, faderlige vän. Han knäppte ihop sina händer och bad innerligt till Gud, att han ändå skulle låta honom behålla sin gamle vän. Tidigt på morgonen kom läkaren tillbaka. Han undersökte länge majoren under tystnad; Uffe följde med spänd uppmärksamhet minspelet i hans ansigte, men han framställde inga frågor. Slutligen sade läkaren: — Det var märkvärdigt, tillståndet tycks vara bättre. — Kommer han sig? frågade Uffe glad. — Det törs jag inte säga, men jag har