jag nu befinner mig, kan jag ej skrifva till honom. Helsa pappa och faster Malena. Gud välsigno dig för all din trofasta moderskärlek! . Din egen ömme son Ujfe. Det går bakut, Uffe. Under det äfventyrliga lif, Uffe hade fört på sednare tiden, lika fullt af yttre som inre strider, hade det lyckats honom temligen väl att göra sig till herre öfver sin olyckliga kärlek, och det var blott i enstaka ögonblick minnena gjorde sig gällande på ett mera smärtsamt sätt. Men det plötsliga budskapet om Inez död kastade honom med ens tillbaka i de gamla, dystra tankarnes mörker, och ehuru den första häftiga smärtan snart gick öfver, lemnade den dock qvar en andlig slöhet, icke olik den, hvari han befann sig under de sista dagarne af sin vistelse i Köpenhamn, innan han ännu hade fått den lyckliga iden att gå med i kriget. Lifvet hade för honom förlorat hela sin guldglans, som han skref till sin mor; han dugde väl för sitt yrke, men han fann intet nöje deri. Tung och mörk fill sinnes vandrade han omkring, ordkarg och otillgänglig för sina vänner, som icke kunde begripa hvad som fattades honom, För öfrigt voro Uffes vänner icke heller