Våra folkmöten. Malmö Snällpost yttrar, efter en något tendentiös l redogörelse för förhandlingarne vid det nyligen hållna folkmötet vid Katrineholm, följande: Vi skulle icke hafva så mycket sysselsatt oss härmed, om ej vi voro lifligt öfvertygade derom, att dessa folkmöten å ena sidan kunde betyda så mycket och å den andra verkligen betyda så litet — och hvarföre? Jo, derföre, att de vigtigaste, i hela nationens odlingslif mest ingripande frågor sammanföras på ett program till ett par timmars möte mellan samhällsindivider, hvilka till största delen icke hafva ännu nög politisk insigt och uppfostran att yttra sig öfver Knappt en enda. Och dock fattas af dem Peslut och de vigtigaste saker afgöras i teori, innan man ännu ens kan påstå att en diskussion till begreppens klarnande är börjad. Men mötet har ju dermed, likgodt hur, kommit till ett resultat, det har med myndig statsmansblick uttalat sig decideradt för den eller den riktningen af nationens lif och de män, som hafva frabragt detta öppna tillkännagifvande af principer, d. v. s. de egentliga ledarne, kunna ju med lugnt samvete förkunna de fattade besluten såsom resultater af en vacker diskussion inom en storartad folkkrets, om det ock skulle varit lika möjligt för just samma personer att förkunna just dessa samma beslut före mötets hållande. Så uppfostras emellertid folket, menar man. Långt derifrån. Det torde nog böra upprepas mera än en fång, att det finnes ingenting farligare än den halfbildning, som inbillar sig sje:f och söker intala andra, att den är den fullkomligasto vishet. Vi hafva här hos oss i Skäne haft talrika exempel på dylika möten och dylika mötesledare, och somliga af dessa senare hafva hunnit till den höga tanken om sig sjelfva, att de ickeRskulle det ringaste tveka, ens om konungen en dag skulle öfverraska dem med att kalla dem till sitt rådsbord. Sådana äro de allra lämpligaste att hålla folkmöten, ätminstone i sin egen tanke, och att der framkalla de vackraste, mest ståtliga beslut. Men svenska folket sjelf tager dock ringa del deri och besluten taga sig onekligen bäst ul på papperet och hafva van ligen ingen amnan verkan. r Ofvanstående utgjutelse är ett nytt bevis på huru svårt man på vissa håll har att förstå sin tid och dess allra tydligaste lifsyttringar, så snart dessa gå på sidan om de gamla hjulspåren eller arbeta på att bryta nya vägar. Man kan dock icke vara villrådig om, hvärför det är så svårt att förstå det symptom af vaknande; som uppenbarar sig i våra folkmöten. Det är förmyndarens misshumör öfver myndlingens längtan att komma till myndig ålder, sova deri röjer sig; det är den skrumpna trilskheten hos det gamla, som går, mot det unga, som växer till. Hvad man såsom särskildt lämpligt för hån och tadel framhåller hos folkmötena är den okunnighet, som der ofta uppenbarar sig; hvad mean dernäst är avgelägen om, är att stämpla tillställarne af dessa möten såsom personer, hvilka man har rätt att misstänka för, snart sagdt, hvad som helst. I båda fallen förfar man icke blott orättvist, utan äfven. oklokt. Då Snällposten och de med den liktänkande påstå att det icke är genom folkmöten man uppfostrar folket, så kan man ha rätt att fråga tillbaka: på hvad sätt vilja dessa att folket skall. uppfostras och den nu rådande okunnigheten ersättas af vetande? — Hvarför hälla de sig gömda, alla dessa storheter, som tro: sig ensamma ega den högre kunskapens skatter, i stället för att framträda vid dessa folkmöten och från sitt rika bord kastanågra smulor åt hundarne? Det vore, tyckes det oss, en bättre taktik och vida mera i öfverensstämmelse med deras bildning än att efteråt stiga fram och gifva luft åt sitt dåliga humör, -Framförsallt vore det mera fosterländskt och mera tacksamt mot det samhälle, genom hvars medverkan de ensamt eller hufvudsakligen endast, kunnat-samla-de-kunskapens.guldkorn, öfver hbyilka. de yfvas. Det vore öfver hufvnd taget ej an nat än att betala en skuld, ty hittills ha hos oss de okunniga klasserna mera bidragit till de s. k. bildades kunskaper än tvärtom. Man behöfver blott, för att komma på det klara med den säken, göra en liten jemförelse mellan :elementarskolans och folkskolans hiStoria i: Sverige... En sådan jemförelse kan vara lärorik nog, äfven för de. lärde. Den bör