Fältbref från Jerna. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) På lördagsmorgonen kl. 6 uppbröt den fientliga kåren från sitt läger i Säby och ryckte vidare fram mot WSöderteljesidan. När den närmade sig Pilkrog, började fältvakten af Svea garde, som under natten varit der förlagd och emellanåt oroats af fientliga patruller, med yttersta försigtighet avancera. Det är icke något lekverk, må ni tro, för en truppstyrka att promenera öfver en slätt af halffjerdedels mils längd när man har fienden framför sig. Visserligen har man blänkare och patruller som genomstroöfvat terrängen åt alla håll och genom att utfråga allt passerande folk gjort sig underrättad om att fienden ej fins på sjelfva slätten, men å höjden norr om den (Håknäs by) låg han och derifrån hade man att vänta föga smakliga piller från hans artilleri. För att tysta detta körde kapten Öhnqvist upp ett halfbatteri på bergskullen vid Pilkrog, och sedan han dammat på en stund emot kåren B:s förpostartilleri å Håknäshöjden, framryckte Svea gardesbataljons kolonner med andra gardet som stöd och funno vid framkomsten Håknäshöjden öfvergifven af den starka uppländska fältvakten samt fienden i full reträtt. Denna reträtt skulle icke varit nödvändig, om icke angriparnes öfverlägsna flotta hade legat på fjärden med sina svåra kanoner riktade mot Håknäs och färdig att med bomber förgöra de försvarare som der vågat sig fram. Höjd efter höjd besattes och passerades af den fientliga styrkan under jemn eld tills den hann en skogsbacke närmast Farsta egendom. Bakom denna gårds stora byggnader hade upplänningarne satt sig fast. Medan Svea garde intog reservställning å skogsbacken, ryckte andra gardet fram för att söka fördrifva upplänningarne från Farsta. Stridsplatsen var ett stort gärde; uppställningen ungefär denna: