Dagens Nyheter – 4 juli 1871, sida 2

förlerad för dig. Visserligen såge jag helst, att du sjelf infunne dig vid bröllopet, ty det skulle göra den största effekten, men hvarom icke, så skall jag med nöje åtaga mig atv vara din kommissionär. Men nu nog härom. Jag vill berätta litet äfven om mig sjelf. Du har väl hört talas om att jag hade den oturen att falla i tysk fångenskap. I fordna dagar skulle sådant ha ansetts för en stor skam, men efter de förändringar, som inträdt i den moderna krigföringen, är detta icke längre fallet, utan ett slikt missöde kan drabba äfven den tappraste. Mina vänner uppfattade också saken ur den rätta synpunkten. Du må annars tro att det var en förskräckligt tråkig sejour jag hade dernere i BRendsborg midt under den hetaste sommaren. Jag kan ännu icke riktigt begripa, att jag ej dog af ledsnad. Dock — allting har ju en ända, utom korfven, som har två, och fångenskapen fiök också en ändå. Jag flög öfver till Köpenhamn som en fågel, hvilken sluppit ur buren, och nu började ett festande, som jag icke skall glömma så länge jag lefver. Det var kalas på kalas, mina vänner täflade om att visa huru mycket de värderade mina uppoffringar för fäderneslandets skull. Straxt efter hemkomsten lät jag sy mig en ny uniform, som satt utomordentligt väl. Du skulle ha sett, hvilken framgång jag hade bos de unga flickorna, jag kan gerna säga att de sletos om mig. Jag försäkrar dig att, innan