Dagens Nyheter – 4 juli 1871, sida 2

två kompanier af Svea garde som då hunnit dit. Emellertid hade dessa kompanier i trakten af Banksta upprifvit (imaginärt, förstås; de skulle kunnat göra det verkligt om så behöfts) jernbanan. Och! dermed var bevisadt att södra jernvägen ligger, ur strategisk synpunkt sedt, alldeles för nära bugten och är blottställd för fientligt öfverfall. Lyckligt att alla, som ej äro gripno af. panique, icke förmå upptäcka några mera hotande moln på den östra eller södra horisonten nu, än som varit synliga sedan 60 år! När positionen vid Öfver-Jerna ej kunde tagas, svängde venstra flygeln af åt höger och förenade sig vid Ytter-Jerna med den högra. Begge lägrade sig der på kyrkbacken och i Säby dernedanför, Förposteringen, af Svea garde och något kavalleri, förlades vid Pilkrog under öfverstelöjtnant Plomgren. Under marschen genom dessa nejder hade man en slående påminnelse om ryssarnes besök 1719. Det var vid Hölö kyrkvik de försökte landstiga, men pastorn tillika med en afskedad officer samlade ett par dussin bönder, placerade dem i en skogslund på ömse sidor om kyrkviken, hängde upp rockar och hattar på en gärdesgård vekar viken samt placerade en trumslagare på ett närliggande berg. När ryssarne kommo in mot land, slogs en hvirfvel på trumman, några skott lossades — och ryssarne skyndade bort. Den nuvarande pastorn, hr Grandin, tog deremot påfbästa sätt emot fienden och hade om natten dess chef general Lagerberg till gäst. Jag skall nu söka förklara hvarför general Björnstjerna, som eljest icke är alltför mycket eftergifvande, uppgaf den starka positionen vid Pilkrog, som han hade fullt tillräcklig styrka att hålla, och hvarför han äfven drog tillbaka Södermanlandsbataljonen (under major Indebetou) från Öfver-Jerna. Skälet var att han hotades med att få sin reträttväg afskuren och möjligen blifva anfallen i ryggen från fiendens öfverlögsna flotta. Af denna flotta hade en afdelning gått upp på hvardera sidan af Mörkön. Den ena afdelningens trenne fartyg hade vid Ulfsundet mött kanonångslupen HSvensksund, söm, ehuru understödd från land af norska skarpskyttarne och ett halfbatteri, hade måst vika undan till andra försvarslinien (vid Brandalsund). Samtidigt, klockan 2 på natten, hade pansarbåtarne Garmer och Sköld blifvit vid Skansen (sundet mellan Hörningsholm och Södertörn) attackerade af fiendtliga flottans andra afdelning, äfvenledes bestående af tre fartyg. Den försvarande sjöstyrkan hade utlagt ett par hundra minor (markerade medelst löfruskor). Det behöfves vanligen lång tid för en fiende till att uppfiska och undantaga sådana sprängminor, men härmed befattade gig denna afdelning af: skärgårdseskadern icke; utan att bry sig om de medelst löfrusker markerade (imaginära) minorna gick den på genom sundet och Garmer och Sköld måste tidigare än beräknadt var gifva vika för öfvermakten. Fiendens flotta var sålunda redan tidigt på fredagsmorgonen uppe på Jernaviken och försökte. äfven landsätta ett par kompanier af Svea garde på Håknäs udde (der skarpskyttarne i söndags morse landstego) men general Björnstjerna upptöckto i tid denna afsigt och omintetgjorde den genom att hastigt ditsända tillräcklig truppstyrka för att hindra landstigningen. Emellertid var general Björnstjerna, enär den öfverlägsna fiendtliga flottan kunde från Håknäsviken beskjuta strandvägen och terrängen ända bortåt Öfver-Jerna, nödsakad uppgifva ställningen der och vid Pilkrog samt draga sig tillbaka åt Håknäs och Farsta; vid förra stället hade han fredagsnatten sin fältvakt, Hela eftermiddagen tillbragtes af fienden i rö, men en del af den försvarande styrkan hade redan tidigt på morgonen begynt arbeta på att befästa Brandalsund. (Forts.)