Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 2

att tänka på uti sina förslag till reorganisation af svenska landtförsvaret. Trogen aln konet. För någon tid sedan begafsig en barberare Modin från Uddevalla upp till Nerike och skar halsen af sig med en rakknif. Bohusläns tidning yttrar med anledning häraf om ifrågavarande Modin: En hvar i Uddevalla, som under de senast förfiutna 10 åren behöft anlita barberare, ihågkommer säkerligen gubben Medin, han med de skefva benen och de kruserligt upplagda samt väl inoljade lockarne, han som med en så egendomlig bugning helsade kunden på fältskär Hoppenraths rakstuga. Han har nu för sista gången begagnat rakknifven. PBemerna Ii Fflillpatad äro kinda såsom i hög grad blygsamma, men i Strengnäs damer lära de hafva fått svåra rivaler, om eljest följande händelse får anses betecknande. Under läsning af Nerikes Alleh. inträffade nemligen för några dagar sedan, att en ung blygsam Strengnäsdam upptäckte, det tidningens redaktion stafvade qvinna med k, hvarför hon i harmen deröfver kastade tidningen ifrån sig under utrop: att stafva qvinna med k, det tycker jag stöter alltför mycket på karl. Ey, en så otäck tidning! — En vän, som beklagar det stackars Nerikes Allehanda, har med vänligt pit skyndat att till dess kännedom bringa det hårda domen från sköna läppar. (N. a.) Märkilr embeteskrifvelse. Borgmästaren Glimstedt, riksbekant för sina tvister med Engelholms stadsfullmäktige, har ånyo uppträdt på styfva linan och dervid,som vanligt, spelat en mycket slät figur. Hr Glimstedt har nemligen i en nyligen till kon, befhde i Kristianstads län aflåten veckorapport öfver hvad som passerat i den goda staden Engelholm icke haft något annat eller vigtigare att omförmäla än att vice ordföranden i Engelholms stadsfullmäktige, ingeviören Krumlindes utnämning till vasariadare skulle hafva framkallat ett allmänt åtlöje bland ortens befolkning, hvarjemte br borgmästaren vet berätta att man lika allmänt undrar, huruvida den nya värdighet, som tillfallit hr K., skall tillföra honom St visdom, än som förut blif. vit honom brss Om hr G. har alla skrufvar i bsom man brukar säga, är det verkligen ul arligt huru cn äldre man, som derjemte bikläder ett ganska maktpåliggande embete, kan tillåta sig att i en å tjenstens vägnar aflåten skrifvelse förolämpa en person, hvilken, såsom förhållandet är med hr K., icke blott är i alla afseenden oförvitlig, utan derjemte i hög grad ätvjuter sina medborgares aktning och förtroende. Kan sådant få passera utan allvarlig näpst, vore det i sanning mer än besynnerligt, säger med skäl Kristianstads-Bladet. Sorg vek fröjd. Från Hofva skrifves till Nerikes Allehanda: Såsom något ovanligt kan omtaläs, att här i trakten tre systrar på en dag, en vecka före midsommar, vigdes — väl icke alldeles samtidigt, men med några timmars mellantid; en med grafven och de andra båda med hvar sin make. Den döda hade legat länge sjuk. På tal om döden kan tilläggas, att ungefår samtidigt liket af en bonde i orten upphemtades ur den graf, der det hvilat i fyra år. för att nu i stället föras till en — familjegrdå. Eildevåde förstörde sistlidna midsommarafton ett hus, kalladt Hökaboet, belägot i Helsingborgs landtförsamling. . Det har tillhört den beryktade, numera på Malmö fiästning inspärrade Jöns Bengtsson och egdes af hans son, musikanten J. Jönsson, som under eldsvådan spelade fiol för de dansande vid Sofiero. Biker lekafönre. Från Grebbestad skrefs den 25 juoi: Makrillfisket som. hittills varjt mindre lönande till följd deraf att fisken envist hållit sig ute på djupet, har under de senaste dagarne gifvit fiskarne ganska rika fångster. Midsommaraftonen stormade makrillstimmarne upp mot laud i så betydlig mängd, att några vadar fingo 150 å 300 tjog makrill hvardera. En annan vad blef deremot lyckligare lottad, i det att densamma i ett enda drag fångade 1500 tjog, säger tretiotusen makrillar, hvilket anses såsom något oerhördt och som under en mansålder tillbaka, om ens någonsin, passerat. Av värpa stora ärcg är icke längre någon heder när Kalmarhönsen värpa ända till 300rtiga, tyckte troligen en katig Strömstadsgås, som möjligen hört omtalas den ädla täflan mellan Smålandshönsen, :och klimde så en vacker dag ur sig ett litet nätt ägg, som vägde 2 (två) ort.