Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 1

Huru Uffe tillbringar vintern. I oktober 1848 blef en del af hären hemförlofvad, resten inqvarterades för vintern dels i Jutland, dels på de kringliggande öarne. Uffe blef jemte sin bataljon inqvarterad i trakten mellan Horsens och Veile. Detvar ett stilla, enformigt lif som nu började. Först kom november med sina stormar, som sleto de sista bladen från träden. Det pep och hven i de gamla byggningarne, underliga suckar och klagoljud hördes, det lät som den mördade sommarens jemrande dödssuck. I december blef vädret lugnt, då var det alldeles slut med sommaren. Täta dimmor hvilade öfver jorden och dolde den för solen, på det att hon icke skulle kunna uppväcka sommaren till nytt nytt lif. I den långa vinternatten lyste julljusen och julstjernan, och så började dagarno bli längre och vintern strängare. Den hvita snön låg som en svepduk öfver sommarens graf. Vintern håller sjelfva den vilde björnen i tukt, den tvingar honom att lägga sig i ide och suga på sina ramar; den höll också de vilda menniskorna i tukt, den tvang dem till att sticka svärdet i skidan och dväljas i vinterqvarter. a De iglada sommarlifvet med sina muntra krigslekar, sina Gjerfva äfventyr hade nu upphört, man behöfde icke längre frukta en plötslig öfverrumpling af fienden, men man kunde