Dagens Nyheter – 3 juli 1871, sida 1

— EL — Fru Hjelm satt och skref så ifrigt att hon icke märkte öfverstens inträde. — Hvem skrifver du till? frågade han. Hon hukade sig ned och hviskado knappt hörbart: — Till Uffe, — Helsa honom från mig, sade öfversten. Fru Hjelm kastade på honom en förundrad, frågande blick. Öfversten böjde sig ned öfver henne och tryckte en kyss på hennes läppar. Hon slog sina armar om hans hals. För första gången i lifvet möttes de tu och förstodo hvarandra: de möttes i sin son, i Uffe. Svårigheten vid att skrifva till Uffe var nu öfvervunnen: öfversten skref aldrig till Uffe, utan alla fru Hjelms bref slutade med: Pappa helsar digX, och alla Uffes bref till gin mor slutade med: Helsa pappa! Hvarken far eller son behöfde någon närmare förklaring. — Verlden är icke densamma nu som förr, sade öfversten till sig sjelf, och han insåg nödvändigheten af att företaga en frontförändring i hela sitt tankeoch åskådningssätt. När man är tjugu år gammal, företager man en dylik frontförändring med den största lätthet stundom ett par gånger om dagen, men sedan man hunnit öfver femtio år, är man icke längre så rörlig hvarken i benen eller i tankarne. Det kan dock hända en äldre man något så öfverväldigande att han tvingas till att byta om åsigter, och detta hade händt öfversten. UFFR HJELMS OCH PALLE LÖVRES BEDRIFTER 90.