Dagens Nyheter – 30 juni 1871, sida 2

hjerta och fyllt honom med en innerlig fröjd ty han visste nu att det icke skulle bli halfgjordt arbetg, utan att svärdet ej skulle stickas i skidan, förrän hela Dannevirke var uppfördt. Derför drack Uffe champagne och ropade hurra så väl som alla andra. Han befann gig nu bland en hop yngre officerare som upphetsade af vinet, talade om de bedrifter, de Hade utfört; Uffe fann ett stort nöje i att höra på, men sjelf yttrade han ingenting. Ett slag på axeln kom iionom att hastigt vända sig om; major Amstrup stod bakom honom och säde: . — Följ med mig; kungen vill se dig. — Kungen? utbrast Uffe förbluffad. — Ja, kungen — jag har talat med honom om dig. — Om mig? — Ja, hör upp, min vän; jag vet inte, huru länge du vill låta kungen vänta; han har skickat mig efter dig. Skynda dig nu! Uffe följde honom ; han gned sig i pannan med handen, likasom för -att göra tankarne klarare, medan han funderade på huru detta egentligen kunde hänga tillhopa. Han framställde ett par frågor till major Amstrup, men denne var alltför upptagen af att bana väg åt dem genom de täta grupperna af samtalande, för att han skulle kunna svara. WBlutligen kommo de fram till kungen, som stod och språkade med Krogh, Schleppegrell; Rye, Bilow och många andra, hvilkas kraftiga kommando-rop Uffe hade hört mer än en gång