Dagens Nyheter – 30 juni 1871, sida 1

Emos och folket hade förstått sin kung, derför var jublet så gränslöst. Kung Fredrik den sjunde hade den afundsvärda gåfvan att säga det rätta ordet i den rätta stunden. Lycklig den furste, som detta blef gifvet! Han vinner ofta med ett enda ord hvad andra kungar icke kunna vinna med de största uppoffringar. På Leerbekmark hade kung Fredrik uttalat ett sådant ord, som med förunderlig makt fästade folkets hjerta vid honom — ja, det var ändå folket som först hade sagt ordet, och kungen upprepade det blott, men från hans läppar genljöd det hos folket så mäktigt, att det ännu icke efter många års förlopp alldeles förklingat. Visserligen är det sannt att under dagens split och strid, dess hettå och vedermödor, kan detta genljud icke längre märkas, utan tyckes alldeleg ha upphört, och många säga också att det verkligen har upphört. Men cen hvar som lyssnar i nattens stillhet, han kan ännu höra det som ett sakta, dallrande, nästan bortdöende ljud. Och vill Gud gifva oss framgång och välsignelse, då skall detta ord åter varda hördt i Danmark, folket skall säga det och kungen skall upprepa det, och det skall ljuda öfver bokskogarne och hvete-åkrarne väldigt och kraftigt, likasom den 18 september 1848 på Leerbekmark: det skall ej ske!