Dagens Nyheter – 29 juni 1871, sida 1

danska hären skulle utrymma Slesvig, med undantag af Als. Uffes bataljon beordrades att marschera till Jutland. Missnöjd packade Uffe in sina saker, han hade icke alls någon lust för denna promenad öfver Konge-ån. Också låg i hans själs innersta en tanke gömd, som han icke riktigt tordes tillstå för sig sjelf: det skulle nu helt säkert komma att dröja länge, innan han åter fick tillfälle att besöka jägmästarns, Emellertid — krigsstyrelsen frågar icke efter hvar de nnderordnade trifvas bäst och helst vilja vara, hon utfärdar blott sina order, och dessa måste man lyda, De hade en lång och besvärlig marsch; den första dagen insveptes de i täta dam-moln, som fyllde näsa och mun på dem, de följande dagarne hällregnade det, så att landsvägarne 1 betänklig grad upplöstes, hvilket naturligtvis gjorde vandringen ytterst mödosam. Men då de ändtligen hunno till Veile, fann Uffe en icke ringa ersättning för sina vedermödor i veilensarnes gästfrihet och Greisdalens herrliga skogar. Han hade mycken ledighet och kunde ofta ströfva omkring hela dagar i skuggan af de väldiga bokträden. De djupa dälderna och de höga skogbeklädda kullarne gjorde ett storartadt intryck på Uffe. Och ju oftare han kom dit, ju mera ban färdades i dessa trakter, desto mera öppnades hans blick för landskapets ovanliga skönhet. Han började då tänka på hvilket herrligt land hans fosterland ändå var,