Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 2

Honsert gafs i Waxholms kyrka förliden söndag af qvartettsångarne hrr Notini, Engström, Nordsten och Ottersten, hvilka utförde åtskilliga svenska folkvisor samt qvartetter af Cronhamn, O. Lindblad, B. N. Hallberg och Wetterling m. f. De festa sångerna mottogos med applåder och sångarnes utmärkta samsjungning, intonation och nyanscring samt tydliga uttal af orden väckte allmänt och rättvist bifall. Åhörarnes antal voro mellan ett och tvåhundra. Qvartetten reser, efter att ytterligare ett par gånger ha uppträdt på Alhambra-teatern, till Göteborg, efter att under vägen ha besökt åtskilliga badorter. Från Göteborg styres kosan till Norge. Ulriksdals telegraf station är från och med i afton stängd. En paratlel mellan Sveriges och Norges utveckling under den senare tiden uppdrages af tidningen Norsk Folkeblad, utgifven af Björnstjerne Björnson. Då denne författare just aldrig hör till dem som visat Sverige sympatier utan snarare tvärtom, blir man öfverraskad af att läsa följande erkännande från det hållet: Medan vi norrmän ännu blott med half kraft tagit ihop med våra jernvägsanläggningar, ja delvis ännu icke kommit öfver tviflet huruvida öfver hufvud taget jernvägar böra anläggas — äro svenskarne redan så godt som färdiga med detta stora nationalverk. Och samtidigt med att Sverige så storartadt har reformerat sina kommunikationer till den grad, att iSverige nu behöfvas dagar för att resa samma sträckor, hva: till förut veckor gingo åt och med mångdubbel kostnad — just samma år har det presterat lika jättestora reformer såväl i sitt politiska lif genom det stora steget: upphäfvandet af ståndsrepresentationen, som i sitt lagstiftningsverk i riktningen af frihet för handel och närivg. Det är icke tio år sedan vi ännu smått stoltserade öfver att Sverige låg med en gammaldags statsform sackande akterut i vårt kölvatten och nu, på så kort tid, är förhållandet liksom genom ett trollslag alldeles omvändt. De stora, friska och modiga framtidstankarn2 blifva nu i Sverige allvar och verklighet, medan de hos oss tyckas mera hålla sig inom frasernas, festtalens och de fromma önskningarnes område. Vi tala så vackert om jernbanor och särskildt om den Throndhbjemska riksbanan, säkerligen vackrare och mera poetiskt än som talats öfver någon jernbana i Sverige — men , vi uppskjuta utförandet. Och så går det med så många andra saker. Vi skola som ett : exempel blott nämna qvinnans sak i samhället, för hvilken i Sverige har gjorts så utan all ; jemförelse mycket mer än hos oss. Det före! faller i allmänhet som om det nu är Norge I som sofver och Sverige som är vaket, i stället för att det förut var omvändt.