Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 2

steg vidare och kom midt framför huset — ja, detta hus förtjenade nog att bli betraktadt. Det hade halmtak och en hög spetsig gafvel. Ett aprikostrad sträckte sina mörkgröna grenar öfver husets väggar, dess röda frukter lyste i solskenet. Rundt omkring voro lummiga bokträd sanit hagtorn och hasselbuskar, det var nästan som en ringmur, uppförd kring huset för att skydda det. Framför ingåvgen till detsamma sågs en helt liten cirkelrund damm, i hvars stilla vatten huset med sina omgifningar afspeglade sig, sålunda framställande den skönaste tafla. En förunderlig frid hvilade öfver det hela, Uffe kunde icke se sig mätt derpå, än betraktade han huset öfver vattnet, än huset nere i vattnet; han var nära att taga det ena så väl som det andra för en skenbild. En stor hvit katt låg med tillslutna ögon och solade sig framför porten; det var den enda lefvande varelse som syntes til. — Månne hon bor här alldeles ensam? tänkte Uffe; det vore ju likasom i sagan om den förtrollade prinsessan uti den slumrande skogen, Endast ogerna vände han sig bort ifrån den vackra taflan och gick vidare. Men då han kommit ett stycke nedåt vägen och ville kasta ännu en afskedseblick på huset, var detta helt och hållet undanskymdt af den täta boklunden, som omgaf detsamma. Uffe kunde icke motstå frestelsen att vända om, för att ännu en gäng se den lilla byggnaden. Han gick då