Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 2

SS MV icke, hvad det skulle vara. Något af hans gamla blyghet band hans tunga. — Be, der går vägen, som ni skall följa, och vik sedan af åt höger, sade hon då da stodo vid grinden. Tack, svarade Uffe och räckte henne handen. — Farväl, sade hon; vår herre hålle sin hand öfver er, och må han tillstädja att ni får frisk och sund återkomma till er mor och er syster och till hvilken annan ni möjligen har kär. — Tack! sade Uffe igen och så gick han. Uffe försjönk i så djupa tankar att han rentaf glömde hvad han skulle säga, då han kom tillbaka till sitt folk. Slutligen frågade honom Björn, om han fått några upplysningar angående vägen. — Ja visst, ja visst, svarade Uffe förvirrad, vi skola gå åt höger. — Hvad fattas dig? frågade Björn; du ser ut som en menniska, den der haft en andesyn. Och hvad betyder förbindningen om armen? — Ah! jag har blifvit sårad. — Men du har väl derför icke träffats af något skott? frågade Björn leende. Uffe rodnade, och för att slippa bli vidare förhörd, kommenderade han framåt marsch, och truppen satte sig åter i rörelse. Uffes arm blef snart läkt, det var blott ett obetydligt sår. Men han hade fått ett hjertesår vid gamma tillfälle som syntes komma att bli af större betydenhet. Han kunde icke