Då han åter hunnit hemta sig och ville krypa upp igen, såg han att tyskarne hade samlat sig omkring den qvarlemnade kanonen och voro som bäst sysselsatta med att draga bort densamma. Palle hukade sig hastigt ned i diket, för att ej bli sedd af dem, men fortfor dock att följa deras rörelser med ögonen. Friskaremännen ropade och skreko af glädje öfver den vunna segern, och de arbetade icke litet för att släpa kanonen med sig. Helt oförmodadt hörde Palle ett genomträngande rop: CVerwahrt Euch! es kommt Reitereil men ännu innan Palle hade hunnit vända hufvudet åt sidan, såg han dragonerna midtibland tyskarne. Palle hörde ett pustande och ett skrikande, såsom af menniskor i den yttersta dödsfara, och samtidigt härmed det hvipande ljudet af eablarne då de svängdes i luften. Palle hukade sig ovilkorligt ned och gjorde sig så liten som möjligt, men han kunde dock icke låta bli att se på det förfärliga skådespel, som uppfördes i hans omedelbara närhet. Cyskarne ropade pardon, dragonerna gåfvo sig icke tid till att höra härpå, de bara höggo ned allt hvad som kom i deras väg. Och sådana hugg de utdelade! Palle försäkrade sedan, att han aldrig hade trott det vara möjligt för en menniskoarm att åstadkomma något dylikt. Han var viss om att hade tyskarne hållit qvarnstenar framför sig som sköldar, så skulle dragonerna dock ha huggit igepom qvarnostenarne. Palle såg de grofva kar