Dagens Nyheter – 22 juni 1871, sida 1

lig grad tillfoga nordstaternas handel afbräck och förluster — denna tvist är nu bilagd, sedan. engelska regeringen sent omsider åtagit sig att lemna skadeersättning åt amerikanarne. Lord Russel, Englands premierminister vid tiden för det amerikanska kriget, har, såsom vi förut omnämnt, i öfverhuset gjort anmärkning mot, icke förlikningen i dess helhet, utan mot några dervid fästade vilkor. Särskildt var han missnöjd med, att nordamerikanarne fått sina alla fordringar uppfyllda, utan att do fått vidkännas någon efterräkning för t. ex. feniernas infall från unionens område på det britiska Canada. TI sitt anförande, som var ganska omständligt, yttrade lord Rusgel bland annat: Om vi göra denna eftergift i fråga om Alabamaersättningen för att fastare tillknyta de band af vänskap och förbund, sem förena oss med Amerika och för att stärka freden, så frågar jag: finnes det då icke något vänskapsband mellan oss och Preussen? Om det gifves någon makt i verlden, med hvilken det för England är af vigt att stå i vänskaplig allians, så är det, så vidt jag förstår, Tyskland. Men kan ej Tyskland nu, med stöd af denna lösning af Alabamafrågan, göra anspråk på ersättning för det att vapen under sista kriget härifrån utskeppades till Frankrike, och hvaröfver tyskarne då förde klagomål? Skall England äfven härför lemna ersättning, om sådan fordras? Man säger att denna utförsel ej stred mot neutraliteten; men detsamma var ju förhållandet med Alabamat. Ingen af öfverhusets öfriga ledamöter understödde emellertid lord Russel, hvarför han lät anmärkningarne falla. Den engelska pressen delar hans motvilja mot skapandet af ett obehagligt prejudikat, men önskar förlikningens ratificierande för fredens skull. 2 å rEngelska tidningen Glebe berättar att en medlem af franska nationalförsamlingen en dag under besök i fängelset i Versailles helt oförmodadt träffade bland fångarne en af sina bekanta, en förnäm dam från Paris. Hon hade varit ute på gatan, då hon plötsligt omringades af några soldater-och trots alla protester af dem arresterades . som peiroleuse; hon skulle efter all sannolikhet ha blifvit ansedd och behandlad som en på bar gerning gripen mordbrännerska, om icke nämnde medlem af nationalförsamlingen hade gått i borgen för hennes oskuld. Hon attalade som sin öfvertygelse, att många af de arresterade blifvit tagna under samma förhållanden som hon. kLikaledes klagade hon vittert öfver den behandling, för hvilken on varit utsatt under sin fångenskap. a ÄTA KE re OA YE ME I TN NR ROTE STANNA