Dagens Nyheter – 20 juni 1871, sida 1

desto hastigare blir det undangjordt, och du vet ju att tillredelserna ä det värsta, som pojken sa då han skulle få risbastu. Ett allmänt skratt följde härpå. Palle ville åter tala, men Jens slagtare afbröt honom: — Skynda dig att komma ned till oss, i stället för att stå och prata i onödan; vi skola nog utföra arbetet raskt och bra, så att det ej behöfver göras om igen. — Men så hör mig då, ropade Palle, ansträngande sig till det yttersta; men det var ingen som ville höra på honom, de började kasta stenar upp till altanen, så att Palle ånyo måste draga sig tillbaka. Vridande sina händer, sprang han till Kristian Hjulben och utbrast: — OO, Kristian, Kristian, min vän, hvad skola vi taga oss till? De ursinniga menniskorna äro fullt och fast beslutna att mörda oss, och det är omöjligt att få säga dem ett ord. — Vi måste gömma oss för dem, sade Kristian. — Hvar skola vi gömma oss! Komma de bara in, så genomleta de huset från källaren ända upp till vinden samt draga fram oss och mörda oss med kallt blod. Hör, hur det dundrar! hör! — Det var nedrigt gjordt af kaptenen att springa sin kos och lemna oss i sticket, sade Kristian. . — Hvad! har kaptenen undkommit? ut