Dagens Nyheter – 17 juni 1871, sida 2

— Jag påstår ju också ej att han är skuld till hvad som händt, yttrade kaptenen; men de qvinnorna äro ett underligt folk, det har jag alltid sagt. Den de kunna få vilja de inte ha, förrän de inte längre kunna få honom, och då vilja de taga honom med våld, om det kniper. Emellertid må jag dock säga er att det förundrade mig att Uffe så hastigt tappade modet, ty — men för all del låt mig ej få mina ord tillbaka — hade han hållit sig framme en gång till, så skulle hon bestämdt ha kastat sig i armarne på honom och gifvit den andre på båten. Zimmerthal kom först till qvarnen och fick derför först mala, men jag tror att Inez tyckte mera om Uffe. — Det var just hvad jag sade åt Uffe, utbrast Palle med ifver, men hvad hjelpte det? Jag skall säga er något, kapten: Uffe är en mycket hygglig gosse, men det finns ingen energi hos honom. Han är ett blötdjur, förstår ni, och denna egenskap har han gemensam med de flesta danskar, ty huru många män med karakter, sådana som ni och jag, kapten, finns det väl här i landet? . — Men Uffe har ändå gått ut i kriget, hör jag, sade kapten Roslin. — Ja, det var ett hugskott han fick; kanske har jag sjelf gifvit honom idn dertill, utan att jag dock bestämdt minnes det; jag har nemligen alltid varit primus motor åt Uffe, och så länge han följde miha råd, gick det honom alltid väl. Nu är jag verkligen litet