Dagens Nyheter – 15 juni 1871, sida 2

Kristian klef okså upp på hästryggen, och så redo de tillsammans. — Hvart ämnar ni er egentligen? frågade Kristian. — Vi få väl först laga att vi komma till Aabenraa, svarade Palle. Der blir det bäst att vi taga posthästar och vagn samt fara vidare norrut, för att begagna det försprång vi ha vunnit, ty i morgon — derom är jag säker — hi preussarne redan hunnit ett godt stycke upp i Jutland. — Ja, dot 8 nog det klokaste, sade Kristian Hjulben, mycket glad öfver utsigten att få äka i postvwgn. En stund sednare sade han: En sådan förbistring som det var i Flensborg har jag väl aldrig i mitt lif sett maken till; hvem kunde väl vara den egentliga skulden dertäll? — Hvem som är skuld dertill? utbrast Palle Löve och kastade en bister blick framför sig; jag är mycket rädd för att ett skamligt förräderi förorsakat allt detta. Redan i går vid Mysunde och Tolk, då vi på ett så nedrigt sätt blefvo lemnade i sticket, sedan vi hade kämpat som lejon, uppstodo hos mig misstankar om ett mörkt förräderi, som med sina nät har kringhvärft oss alla, för att draga oss ned i afgrunden, om vi ej genom vår själsnärvaro förstå avt frigöra oss. — Nej! skulle det verkligen vara förhållapdet? sade Kristian H ulben; då måste jag söga