Preussarne blefvo fördrifna från Dybböl, från Rageböl, från BStenderup, från Nyböl; först via Graasteen fingo de tid att samla sig, ty natten hade då inträdt, och mörkret omöjliggjorde vidare förföljelse. Om natten hade Uffe åter vakt-tjenstgöring vid byn Nyböl, der han stått på morgonen. Soldaterna uppgjorde eld under kittlarne, för att koka aftonvarden. Brasorna flaummade och sprakade gladt, kastande ett starkt ljus:ken öfver de röda soldattröjorna. Smäskogen och buskarne i bakgrunden voro insvepta 1 djupt mörker. Omkring brasorna underhöllos muntra samtal, ehuru åtskilliga af dem, som varit samlade på samma ställe om morgonen, nu gått all verldens väg; och mer än en jemrade sig öfver sina sår. Men glädjen öfver den vunna segern var alltför stor för att man nu skulle tänka på sår och död. Soldaterna berättade för hvarandra om de farer, som :de hade undgått, och de bedrifter de hade utfört. Uffe stod tyst vid den blomstrande törnrosbusken. Han stödde sig mot sin sabel, under det att hans blick var riktad mot den stilla, lugna natthimmelen med dess tindrande stjerner. Stora och sköna tankar ri gig i hans sjöl. Kap en Amstrup kom atv 2: han räckte Uffe handen och s : — I dag har jag haft heder at dig, Uffe; fortfar du på det här viset, sä blir du snart lärare och jag discipel. UFFPE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 76: eb,