Mac Mahon, efter att ha fullgjort det uppdrag, som ryckte honom från hans lugna hvardagslif, åter ämnar draga sig tillbaka till privatlifvet; i alla händelser vägrar han bestämdt att åtaga sig den politiska rol, hvilken hans popularitet och framstående militära ställning göra honom berättigad att spela. Man håller på att uppföra befästningar på höjderna af Montmartre och på Buttes Chaumont. Om parisinsurgenternas dödsförakt skrifves till en tysk tidning: Tusentals ha väl i sista ögonblicket visat någon fruktan och sökt rädda sig, men det stora flertalet af dem, som kämpade så modigt och tillfånga. togos med vapen i hand, visste mycket väl hvilket öde som väntade dem. De bade dödat för att vinna spelet; detta var förloradt, och de kände nu att det var deras ordning att bli dödade. De flesta gingo dös den till mötes med likgiltighet och förakt, utan hat, utan vrede, utan förnärmelser mot sina domare. Alla militärer, som ha deltagit i exekutionerna, öfverensstämma häri. En af dem berättade: Vi hafva i Passy skjutit omkring 40 insurgenter; de dogo som soldater. Några afbidade döden med korslagda armar och högburet hufvud. Andra knäppte upp rocken och ropade! Fyr, vi frukta icke döden!4 En officer af general OClinchants kår berättade, att hans kompani hade fört 84 fångar upp på vallarne. De ställde sig i leder, liksom de gått till exercis. Icke en enda visade oro eller försagdhet. En af dem sade helt lugnt: CSigta efter bröstet, men skona hufvudet! Med undantag af några af upprorets politiska -matadorer, som greto då de arresterades, ha alla, som blifvit skjutna, ådagalagt ett lugnt dödsförakt. I ett telegram till en tysk tidning heter det: j Assy är den förste som kommer att inställas för krigsrätterna i Versailles, ty han var den förste som häktades vid intagandet af Paris. Han har hittills visat mycken fasthet. . Mademoiselle Delescluze, syster till den stupade republikanen, visar sig ega lika mycken energi som han. Hittills har hon vägrat att svara vid förhören. En aferkebiskopens mördare har igenkänts bland fångarne i orangeriet i Versailles. Förutora en mängd journalister är Paschal Groussets fader häktad. ; Om Rocheforts arrestering i Meaux meddelar Gazette des Tribunaux följande: Då jernvägståget stannade, gick en jernvägstjensteman bort till waggonen och begärde de resandes papper. Papper: sade Rochefort med mycket lugn, jag visste icke att sådana behöfdes; men om ni vill gifva mig skrifmaterialier, skall jag ögonblickligen gkrifva till Paris efter de erforderliga papperen. — Med största nöje, vill ni följa med, skall ni få allt hvad ni behöfver.4 Rochefort följde med bort till ett bord, der han skref följande: SMin käre Colembel! Man begär på stationen i Meaux att jag skall framvisa papper. Var god och sönd mig genast det begirda, så att jag kan legitimera mig. Henri Max.4 Då Rochefort skulle försegla detta bref, sade embetsmannen: Om förlåtelse, jag måste lisa hvad ni skrifvit.6 — Var så god och läs!4 Då embetsmannen läst brefvet, sade han: YDetär bra, men hvarför undertecknar ni Henri Max, när ni heter Henri Rochefort?! — Redaktören af le Mo: dOrdre bleknade ceh