Dagens Nyheter – 14 juni 1871, sida 2

P. och fältmätningarne i Småland blifvit kända eller att Varangerfrågan nu ötår så förfärande fört os5, om icke pressen? Ett tack då till denna press som till och med — och med skäl — klandrat representationen för att den fästat uppmärksamhet vid hvad unga militärer i kamrarne yrkat öch ej endast följt den mognade erfarenhet som uppenbarat sig i krigsministerns person och yttranden! oe Detta ippoffrände af allt för att få den stora frågan löst är boundransvärdt; ty hvad är folkets frihet och representantens sjelfständighet mot indelningsverkets bibehållande. Att statsrådet Abelin är cen förutseende man, det framgår af föregående: Att han har lyckan på sin eida synes deraf, att allt som inträffat just gjort det i det ögonblick, det för hans ändamål bäst behöfdes. Få sc om lyckan ej ännu längre blir honom huld, åtminstone intill den urtima riksdagen, och att dessförinnan många hemliga stämplingar blifva afslöjade, hans armåförslag till frommä Men ej endast detta är värdt beundran. I långt större mått kommer denna känsla bans armöförslag till del. De mest olikartade förhållanden bidraga att gifva erfarenhetens stadfästelse deråt. Efter sista kriget fruktade mången att uti vårt indelningsverk låg något föråldradt och att just detta krig mer än de föregående hade visat att, huru vigtiga massorna än äro, öfning och duglighet, särdeles hos befälet, äro hufvudsaken för framgångs vinnande. Komplett misstag! Detta krig bevisade just att den indelta soldaej blott fortfarande kan täfla med utlandets soldat, utan ock att han är vuxen att vara befäl för en temligen oöfvad beväringsarmå samt att, huru vigtig en tillräcklig öfning för befälet må vara, är det dock af än större vigt att soldaten får behålla torp, hustru och barn. Troligen för att mellan mötena lemna honom tillfälle till befälsöfningar. Så kom upproret i Paris, med kommunism och allt. Den skarpblick, som af kriget drog sådana konseqvenser, hr krigsministern i sitt förslag gjort, skall äfven af dessa parisiska händelser finna ytterligare skäl att ej lemna vapen och öfning åt folket utan att hafva qvar vid deras sida denna pålitliga monitörstam af indelta soldater. Vid sidan af hr Stråles erfarenhet af indelta armån från den tid han som chef för fångvårdsstyrelsen hade att göra med den, framstår nu dess lämplighet att hindra oloflig bränvinsbränning i Elfsborgs län, i hvilket allt den anses lämpligare än någon annan armå. Allt talar för krigsministerns skarpa uppfattning. Vi böja oss för den och beundra honom, anseende dem för dårar som tvifla derpå