Dagens Nyheter – 14 juni 1871, sida 1

) Bonapartistiska emigrationen i England. Förre kejsären af Frankrike och de bona partistiska emigranterna i Epogland hafva vi på senare veckor föga hört af, med undantag a! dem, som återvändt eller som stå i begrepp att återvända till Frankrike; i en korrespondensartikel från London läsa vi nu följande. som torde intressera äfven svenska allminheten: . Kejsar Napoleon är i verkligheten såväl i fysiskt som intellektuelt hänseende mera förslappad än man vid hans ålder kunde vänta. Utan tvifvel hyser han ännu tysta förhoppningar på möjligheten af en restauration, men detta kan man märka endast af hans omgifnings, isynnerhet hans gemåls, yttranden, hvaraf framgår att man betraktar den keiserliga familjens framtid i ganska fördelaktigt ljus, och man visar i följd deraf äfven ganska stor energi. Napoleon sjelf uppträder mer resignerad än förhoppningsfull. Om Bismarck uttalar han sig ej blott utan bitterhet, utan äfven ej sällan med erkännande, hvaremot han med en för honom ovanlig liflighet gifver sitt dåliga lynne luft mot männen af den 4 september, hvilka nu blifvit straffade för deras attentat mot hans regering genom att nödgas medverka till en så ofördelaktig och för Frankrike skamlig fred. Då kejsarens omgifning betraktar situationen i Paris och Versailles i ett för en kejserlig restauration fördelaktigt ljus, sker detta under den förutsättning, att hvarken bourbonerna med deras reaktionära planer eller de inbördes oeniga orleanisterna eller Thiers och anhängarne af den moderata republiken i längden skola förmå hålla oppositionspartierna i tygel. Flertalet af de bonapartistiska emigranterna önskar helt enkelt kejsarens återuppsättande på tronen; en minoritet spekulerar deremot på ett regentskap med kejsarinnan i spetsen. En restauration af kejsardömet under prins Napoleon tänker ingen annan på än måhända prinsen sjelf. Angående bästa sättet att åvägabringa en napoleonsk restauration äro äfven meningarne delade bland emigranterna, enär några ensamt se den räddande planen i en allmän omröstniug, i hvilket afseende man naturligtvis gör särskild räkning på anhängare bland den okunniga landtbefolkningen, då deremot andra se med let till räddning uteslutande i en militärrevolution, under förmenande att många generaler och minst hälften af de från fångenskapen hemvändande soldaterna skola vara vänligt stämda för kejsardömet. I ett afseende tycas emigranterna vara eniga, nemligen derom tt tyska regeringen gerna skulle se att napoconska dynastien åter komme till makten i frankrike, samt att den ej skulle vara obelägen att i tysthet dertill medverka.