Dagens Nyheter – 14 juni 1871, sida 1

gerna, örnen med de spända vingarne — han mindes den väl från Dannevirke. — Hurra för Dannebrogen! ropade Uffe; han visste nog hvad ett hurra är värdt, när man rycker fram mot fienden. — Hurra! ropade soldaterna och togo dubbelt så långa steg. Sammandrabbningen var våldsam; preussarne kunde icke motstå, de drego sig tillbaka och intogo en fördelaktig ställning bakom en gård, som heter Steengaard. Här kunde de lugnt samlas och sedan storma fram mot danskarne, när de funno ögonblicket lämpligt. Gården måste alltså nedbrännas, försåvidt man ville beröfva dem denna tillflykt. Uffe betänkte sig icke länge, han förde fram sitt folk så långt som möjligt, kastade sig derefter ned på marken och kröp på händer och fötter under: buskarne och träden till dess han nådde fram till gårdens ladubyggnad. Här ställde han sig tätt invid väggen och tog fram. papper och svafvelstickor. PreusBarne, som stodo innanför byggnaden, fingo emellertid nys om det spratt, han sålunda tänkte göra dem; de slogo hål på väggen och sträckte ut gevären, för att sticka ihjäl honom med bajonetterna. Uffe tryckte sig ännu närmare intill väggen, ett par svafvelstickor hade redan slocknat för honom, och nu återstodo endast två. På båda sidor om sig hade han bajonetter, de voro honom ibland så nära att de åstadkommo åtskilliga skador å uniformen.