Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 2

Stockholms stadsfullmäktige sammanträdde i går afton å stora börssalen för att uppgöra stadens budget för år 1872. Vid föredragning af drätselnämndens första afdeiningsstat uppstod genast diskussion rörande den punkt, som handlade om löner och arvoden m. m. åt magistratens och rådhusrättens personal. Herr Cartign ansåg den nu gällande, af regeringen fastställda staten för rådhusrätten tarfva ändringar i flera hänseenden. Så fann hr C. rådmännens aflöning, 4,500 rdr, vara för låg, under det att åtskilliga af de underordnade tjeustemännen, hvaribland särskildt framhölls magistratssekreteraren, genom sina sportler i sjelfva verket göra sig inkomster, som väl kunna kallas oskäligt höga. För att rättelse af detta missförhållande någon gång måtte kunna komma att ske, föreslog hr OC. att en skrifvelse till k. m:t skulle affärdas med begäran att det måtte tillåtas att vid hädanefter skeende tillsättningar af tjenster vid rådhusrätten och magistraten i fullmakterna intaga det förbehållet att nyutnämnde tjenstemannen skall vara underkastad de förändringar icke allenast i afseende å göromål och sportler utan äfven hvad lönevilkoren beträffar, som af ett fullmäktiges framtida beslut kunna bli en följd. Detta hr Carlns förslag godkändes enhälligt af stadsfullmäktige. Hr fjöberg föreslog att det belopp, 3.500 rdr, som besparas derigenom att en illiterat rådmansbefattning för närvarande icke är tillsatt, måtte uppföras i den ordinarie inkomststaten, såsom en tillgång, hvilket bifölls. Deremot fästade stadsfullmäktige intet afseende vid en at hr Björnstjerna gjord framställning om indragande af ett åt de extra vaktmästarne vid magistraten och rådhusrätten föreslaget anslag af 3,850 rdr. Hr Sjöberg uttalade ett skarpt ogillande deraf, att såsom anslag till skrifoch tryckkostnader, böcker och dylikt för stadens verk, enligt staten, skall utgå det öfverdrifvet höga beloppet af tillsammanlagdt 34,443 rdr; hans framställning, som syntes vara särdeles befogad, ledde emellertid icke till något resultat. På yrkande af hr Montelius nedprutades anslaget af 1,000 rdr till renhållning inom hus, tvätt och uppassning vid rådhusrätten och magistraten till 500 rdr. För underhåll och reparationer af stadens byggnader har nämnden föreslagit beviljandet af dels 23.000 rdr till åtskilliga uppräknade arbeten, dels 20,000 rdr till arbeten, som ännu icke kunnat förutses. Hr Montelius ansåg anslaget för de oförutsedda arbetena kunna och böra nedsättas till 10,000 rdr. Hans mening understöddes af hrr Sjöberg och Carlen. Hr Lindhagen yrkade att de båda nämnde utgiftsposterna skulle sammanslås och inalles 40,000 rdr anvisas till reparationsarbeten. Grefve v. Rosen ville att anslaget tili de oförutsedda arbetena skulle bestämmas till 15.000 rdr. Genom votering, som utföll med 42 röster mot 34, segrade hr Montelii förslag. Minoriteten röstade för hr v. Rosens. Rörande det af nämnden och beredningsutskottet tillstyrkta anslag af 120,000 rdr, att utgå under nästkommande år till fortsättande af kajarbetena vid Ladugårdslandsviken har hr Wallenberg reserverat sig i beredningsutskottet och under framhållande af den långsamhet och planlöshet, hvarmed ifrågavarande arbeten bedrifvits, föreslagit att stadsfullmäktige behagade anmoda drätselnämnden att inkomma med sådan arbetsplan till hamas gatan längs Ladugårdslandsviken, att detta arbete varder, så fort ske kan, och inom bestämdt uppgifven tid fullbordadt, efter framläggande af hvilken plan stadsfullmäktige vilja taga i öfvervägande, huru stor summa, som för året 1872 behöfver användas. Angående denna fråga egde en öfverläggeing rum, med den päföljd att beloppet, 220.000 rdr, anvisades, men att derjemte beslöts en skrifvelse till drätselnämnden i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hr Wallenbergs ofvan citerale yrkande, Vidkommandv. nämndens förslag att i staten för 1872 uppföra 60,000 rdr till hamnskoning af trä i Barnhusviken i fortsättning till Gamla Kungsholmsbron jemte muddring, hvarför kostnaden i sin helhet beräknats till 103,420 rdr, kunde fullmäktige, oaktadt en temligen långvarig diskussion, icke blifva ense, utan de beslöto återremittera ärendet i anseende till det högst outredda skick, hvari detsamma aferg MP LP