Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 2

stormade fram, fann han platsen utrymd, men såg danskarne öfver hufvudet på sig uppe på kyrkogården. — Här måste vi göra ett tappert motstånd, gade Uffe till sitt folk; härifrån kunna vi så väl sticka ibjäl tyskarne med bajonetten. — Hurra! lät svaret; ty soldaterna voro alltid vii det bästa lynne, när de hade någon utsigt till att få använda bajonetten. Och denna gång fingo de använda den, ty nu stormade en braunschweigsk bataljon uppför kyrkbacken. Under hurrarop gick det framåt, jord och stenar flögo omkring åt alla håll, här sjönk en arm maktlös ned, der krossades ett knä, men det gick framåt utan hejd, tills de nådde kyrkogårdsmuren. Der stötte de ihop med danskarne. Det var man mot man och slag mot slag, tyskarne voro öfverlägsna till antalet, men danskarne hade den fördelaktigaste positionen och de bästa krafterna, eftersom det här förnämligast kom an på kroppstyrka. Sören Lundegaard fick ett kolfslag i huf vudet, han blef litet hvimmelkantig, men skallen höll dock. — Tror du, din vippstjert, att man slår en dansk smedshjerna itu bara genom att knäppa på den? ropade han; nu skall jag visa dig hur man väger långhalm hos oss. Och härmed stötte han bajonetten i sin motståndare, lyftade danne upp i vädret som man lyftar en halmkärfve på en tjuga, skakade