Ett vacker t lifsarbete, Från Malmö skrefs sistlidne lördag: Ett märkligt jubileum firades här i går enkelt och anspräkslöst, men icke derför mindre hbjertligt. Skollärarinnan Henrika Rundberg firade nemligen då sin sextioandra födelsedag, men på samma gång det femtionde året af sin verksamhet som barnalärarinna. Redan vid tolf års ålder började hon att undervisa andra i sm moders skola, och sedan har hon troget dag för dag fortsatt sitt mödosamma värf att bibringa kunskaper åt den ena generationen efter den andra. En dag på året har den törnströdda banan kransats med blommor; det var på hennes födelsedag. I går firades den på örtligt sätt, och man såg då åter den åldriga lärarinnan blid, vänlig och moderlig bland de för henne så kära barnen, sjelf barnsligt deltagande i den oskyldiga glädje, som brokigt rörde sig omkring henne. En sådan verksamhet är så ovaulig och så hedrande, att den bör tillvinna sig ett lifiigt deltagande och ett tacksamt erkännande. Natuvardeförbudet. I Malmö Handelsoch Sjöfartstidning läses: Till fullständigande af vår uppsats i förra lördagsnumret kunna vi nu tillägga, att de omkring 80 barn, som uteslötos från nattvardens begående, fortfarande skola hållas i nattvardsskolan till in i augusti månad, då man torde kunna hoppas att dessa fattiga barn slippa igenom hvetesållet. I sammanhang härmed frågas billigt, om icke Caroli prester böra i menskligt intresse vidtaga sådan förändring i läsetiderna, att barnen icke, såsom hittills, hållas i jemn spänning och utan mat i fem, sex timmar en suite. Då läsningen likasom förut pågår hvarje helgfri dag, torde en förkortning af lektionen vara möjlig eller någon ledig stund derunder förunnas barnen, då de kunde njuta näring äfven för sin kropp, Mires, den på sin tid så ryktbare frånske bankiren, ena värdig tolk af andra