stoppa dig i fickan som en äppelkart, så slint ur händerna på honom och drag dig tillbaka till Dybbölberget. — Och huru länge skola vi då fortfara med att draga oss tillbaka? — Tills vi åter börja gå framåt, svarade kaptenen, men tillade straxt derefter nägot saktare: På Dybbölberget skall slaget stå. Uffe förspillde icke tiden med att framställa fera frågor, utan han lät folket hastigt marschera ned till Böffelkobbel-skogen, der han ögonblickligt anordnade skyttekedjor. Hannoveranska och braunschweigska jägare hade redan inträngt i skogen, men blefvo tillbakakastade. Uffe blossade af stridslust och mod, och hans goda stämning meddelade sig åt de soldater, han anförde; de skjöto och hurrade mellan de höga bokträden, sä att skogen gaf eko deraf: en sådan lustig jagt. hade de aldrig förr varit med om. Uffe aktade sig väl för att komma utanför skogen, ty då skulle fienden ha upptäckt, huru ringa hans styrka var. Fienden lät granater hagla bland träden, det knakade och brakade oupphörligt, och väldiga grenar störtade ned, men Uffe tröstade sit: folk med att nu behöfde de ieke hugga ved för att använda vid matens kokning. Emellertid drogo sig danskarne mer och mer tillbaka till Dybbölberget, och fienden besatte den ena byn efter den andra. Samtidgt hade do danska bataljonerna lemnat Als,