Dagens Nyheter – 12 juni 1871, sida 1

are Far Oj: BE RID. norra jernvägsstationen, der omnibusar och åkaredroskor som förr stå redo att mottaga dem, och fara hela gatan Lafayette utan att på denna ofantliga sträcka se spår efter någon brand; tvärtom: bodarna äro öpprma och gatan hvimlar som förr af folk. Det är ingenting annat än märken efter kulor, som skilja det nuvarande Paris från det Paris, med hvilket vi sen gammalt äro förtrogna. Vår resande har imellertid hamnat i hotellet och märker att han skrufvat upp sitt mod för rakt ingenting och tröstar sig öfver detta lilla missöde genom att förklara, att Paris har blifvit alldeles ohyggligt utmäladt och att allmänheten der hemma blifvit alldeles missledd i fråga om stadens tillstånd. En promenad framät Rue Royale, mellan de svärtade ruinerna på båda sidor, till dess den skäres af Faubourg St Hcenorå, derpå forbi finansministeriet, tvärs öfver Concordiaplatsen och öfver bron längs kajen dOrsay, förbi mynningen till gatan de Bac och de ännu rykande ruinerna efter de offentliga byggnader, som lågo vid densamma, återigen öfver floden och tvärs öfver Carousselp atsen, förbi Tuileriernas ruiner och fram mellan qvarlefvorna af pring Napoleons residens i Palais Royal på ena sidan och Louvrens utrymda bibliotek på den andra, och sedan förbi den brunna Theåtre lyrique och Kassationsdomstolen, Palais deJustice till Stadshuset och ruinerna deromkring — en sådan promenad kan upplysa vär resande om olyckans omfång, men han måste dock sanningsenligt tillstå, att det är märkvärdigt hur litet förstöringen af alla de förnämsta offentliga byggnaderna inverkat på stadens yttre utseende. I främsta rummet är Puris tydligen en oförbrinuclig stad. Det är icke stora områden, som blifvit förstörda, ty husen antända iske hvarandra och stommarna qvarstå af de flesta, som blefvo brända; väggarna af Legion dHonneur, Cour des Comptes, Conseil IEtat, Cour de Cassation och Palais de Justice stå ännu qvar åt floden till, och först då man gär närmare, ser man att de äro cndast ruiner. Men Paris i dag är så olikt Paris för en vecka sedan som cn åker cen blomsterträdgård. Nu är hvarje kafå öppet och matsedlarne äro lika utmärkta som förr; i går var det svårt att komma fram på boulevarderna, så mycket foik var detirörelse. Och dertill är en känsla af trygghet och säkerhet rådunde, sådan vi icke erfarit sedan staden öppnades efter första beligringen, Då var det en anti-tysk feber, gom bercdde alla främlingar obehag; sedan följde kommunens regering, då häktningar kommo in mera på modet, och man gratulerade sig för hvarje dag, som forflöt utan nägra obehag. Men pu, sedan rascriet mot kommunen uttömt sig, äro Paris gator I lika säkra som Londons och lika helsosamI ma. De hyvimla af soldater, det är sant, men det gör dum förr lifliga än något annat. Patruller på fyra och sex man gå bekymmerslöst sin väg framåt, tydligen önskande att ådraga sig så liten uppmärksamhet som möjligt genom att se likgiltiga och obekymrade ut; men de äro icke desto miui dre på sin vakt. Officerare i granna unij former äro för ingen del något oangenämt tillägg till en stor samling mevniskor, och j de finnas också i öfverflöd. Vi känna, att; vi ha blifvit en garnisonsstad i stor skala, i kx x x !