Dagens Nyheter – 10 juni 1871, sida 1

OVR Äfven med soldater af bondklassen kom Uffe väl öfverens, deras naivitet och öppenhbjertighet, som ofta antog en nästan barnslig karakter, behagade honom mycket, ty han fann något dermed beslägtadt hos sig sjelf. Han hade ofta inom sig roligt åt de djerfva witzar, som dem emellan utbyttes, och han var gerna närvarande i deras krets, när någon af dem började berätta sagor och historier. Till ersättning för det nöje, som sålunda bereddes honom, måste han hjelpa dem, som voro mindre lärda, att skrifva bref till sina fästmör. Uffe var för öfrigt känd af hela bataljonen under namnet XUffeX, och alla visste om honom att han ett par gånger varit den förste att gå framåt, då ingen annan tordes det, hvilket gjorde att hans anseende var ganska stort. En dag hade Uffe, efter att ha ätit en mustig bensoppa och fläskpannkaka, lagt sig under en skuggrig lind, för att hvila middag en stund. Han hade sträckt ut sig i gräset samt låg nu på ryggen och blickade på det ljusgröna löfverket, mellan hvilket den blå himmelen här och der tittade fram. — En sådan utmärkt plats ni har hittat på, sade kapten Amstrup, som händelsevis passerade stället;; jag tror, att jag också skall sträcka ut mina trötta lemmar en smula. Han lade sig ned vid Uffes sida och sade derefter : VFFE HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 98.