Dagens Nyheter – 7 juni 1871, sida 1

— Jag skall gå in till dem, tänkte han, så bli nog mina dystra tankar snart förjagade. Det var en samling frivillige, som höll ett litet improviseradt kalis. Starka punschångor och tobaksrök i förening med matlukt mötte Uffe, då han öppnade dörren. — Hurra! der är Uffe, hjelten från Oversö! ropade flera röster; kom hit — nej hit! ljöd det från ätskilliga håll. Uffe blef varse Björn, som satt och gnagde på ett fågelben, och slog sig ned bredvid honora. — Det är ett repartisationskalas, sade Björn. Hyad för du med dig? Ost eller korf eller punsch? — Vilja ni ha pengar, sade Uffe, i det han tog fram sil börs, så... — Pengarl ropade en liten frivillig, som genom sitt tal gonast röjde att han var en liber studiosus, under det att de dimmiga ögonen och den något ostyriga tungan vittnade om att han kommit ett stycke högre will väders än han kunde tåla; sicken en bracka! p-Cuais primav, virus post nummo, säger han, likasom de dumrma engelsmännen. Tror den der bruckan..-. — Jag får be den ärade talaren låta bli avt ingå på personligheter, ropade löjtnant Vendelin, som var ordförande för sällskapet. — Äh! jag bryr mig hin om hans personlighet, svarade den tilltalade, men det är detsamma;