förhåller det sig så. Det gifves en punkt, och vi stå redan vid den, der nationel ära och storhet är detsamma som nationel stolthet och tyranni. Föreställningen om riksstorhet är afgjordt fiendtlig mot en sund utveckling — den är fröet till stillastående, till förtryck och demoralisation, Den toma och fåfänga stolthet, som skapar ofantliga statskroppar, hvilka alls icke utgöra !och icke heller kunna utgöra sanna politiska och sociala enheter och hvilka äro bildade af oförenliga delar, som sammanhållas endast genom våld eller list, är en statsform, ur hvilken framtvingas en sträfvan till något bättre. De stora statssystemerna hafva utspelat sin roll i Europa likasom det romerska riket, och de kunna, liksom det, ej vara eller blifva annat än förtryckande. Dessa kejsardömen, hvilkas fogvingar sammanhållas med blod och jern, hafva ingen sund lifskraft. De tillfredsställa och lyckliggöra endast embetsmannaklassens ärelystnad och fåfänga, men Europas folk afskyr dem, och derför är också redan öfver dem dödsdomen afzunnad. De stora monarkiernas anda är fosterlandskärlekens nemesis. Se på sista krigets historia och på dess upphofsmän på begge sidorna och bedöm deraf till hvilken hög grad denna ande har blifvit fiendtlig mot civilisationen! Det är hedrande för Paris ar betare att de afsagt sig all gemenskap med denna råhetens ärelystnad. De blicka ut i framtiden mot ett folk, större än något annat: Vest-Europas folk. Men deras dröm om en allmän republik är icke detsamma som en absurd utvidgning af ett nationelt område. Den betyder en förening mellan menniskor inom deras sanna politiska gränser, sammanbundna till nation i ett federativförbund, utgörande i många hänseenden endast ett folk, utan de konstlade skrankor, som nu resas af nationel afund eller af centraliserade staters förtryck. Kommunens idå, som naturligtvis är fiendtlig mot hvarje svärmande nationalitetsifrare, är alltså: att höja till en sannt borgerlig och starkare folklig enhet. Detta är ett oomtvist ligt behof i Frankrike. Och om det nu än ser ut som skulle detta behof för en tid kunna bereda Frankrike förödmjukelsen att underkufvas af närgränsande folks öfvermakt, så befriar det dock slutligen Europa från all fruktan för fransk imperialism och, smittande genom exemplets makt, skall det snart utbreda sig till grannländerna. En sådan sakernas ordniog är nemligen nödvändig äfven för Italien, för Tyskland och för Ergland i lika hög grad som för Frankrike, I Paris hjeltemodiga ansträngningar att befria sig från provinsernas tyranni se vi en yttring af det ofvannämnda behofvet; vi se en sådan äfven i provinsernas egen rörelse för att befria sig från den i hufvudstaden koncentrerade myndigheten, Vi sågo en sådan yttriog, till och med under det stora kriget, i Lyons och Marseilles oafhängighetsförklaring från pariserregeringens myndighet, En sådan yttriog röjes i den starka municipala andan i de gamla italienska städerna, hvilka nu för en tid blifvit tvingade tillsammans af en militär monarki. Tyskland är icke heller främmande för en sådan sträfvan, såsom man kan se af de förut oafhängiga och fria statervas och städernas motstånd mot Preussens annektering. Ebgland ser i sina egna arbetares fiendskap mot all falsk och skenbar storhet, i sina ekonomiska reformvänners protester mot den rådande kolonialpolitiken och slutligen i Irlands obetvingliga motstånd mot det engelska herrådömet tydliga bevis på, att samma idbers tysta men rastlösa, ännu omedvetna men shart fullt ordnade arbete äfven der pågår. Kommunens id, idben om en gradvis fortgående upplösning at nationerna till mera likartade och likställda delar och deras ombildning till en sannare politisk evhet: det är framtidens ide! Den lefver sitt lif djupt inne i hvarje europeiskt folks instinkter, och den har erhållit blodsdopet genom att 200,000 af Paris arbetare för densamma gripit till vapen, — SJOFARTSNOTISER. Eukamnna fartee TLL