Dagens Nyheter – 6 juni 1871, sida 3

brinken, sedan kl. slagu 13 på natten. ER SSE NANDE SKO DONERA Kommunens? ide. Man kan icke utan sorg och harm 86 att kommunen eller dess anhängare, menskligt att se, utan förnuftigt ändamål och i allt fall utan rätt förstört en mängd af de of fentliga byggnaderna i Paris, liksom skulle de sjelfva velat sätta det ur stånd att vidare vara Frankrikes hufvudstad. Lika orätt var att kommunens män läto det komma till strid mot regeringen i en stund, då de bort kunna förutse att de skulle blifva, besegrade af landet och af den återvändande armån, och i en tid, då deras idger ännu voro till och med hos dem sjelfva alltför litet utvecklade och för den aldra största delen af fransmän fremmande. Deras politiska fel, äfvensom de våldsbragder som af dem framkallats, äro oursäktliga, fastän de härleda sig från det franska nationallynnets obändighet; men detta hindrar icke att det mål, hvartåt de syftade, kunde vara fosterlandets bästa och att de icke hade så orätt i alt detta bästa mest skall främjas genom upplösning af statsenheten i vissa efseenden. Den utveckling af kommunens då, som förekunras i en förut här anförd skrift af engelsmannen Fredric Harrison, är åtminstone mycket tänkvärd och visar att kommunen ej bör anses helt och hållet som ett förfluget infall eller som anfall af ett tomt revolutionsraseri. Hr Harrison skrifver: Kommunens hufvudprincip är i allt väsentligt en protest mot öfvercentralisationen, ett sträfvande i riktningen attordoa samhället på grundvalen af mindre enheter, utan att förstöra eller rubba den nationella sammanhällningen; Om: nu kommunen, sådan den blifvit organiserad af arbetarne i Paris, i sjelfva verket är den forin, som decentralisationen bör antaga, det kan nog ge anledning till tvifvelsmål, och vi behöfva alls icke betrakta det nu anställda försöket som en slutlig lösning. Men decentralisationens princip är i högsta grad nödvändig för Frankrike och väl värd att begrundas af hela vestra Kuropa. De oerhörda och oförenliga krafter, som blifvit samlade i de stora moderba staterna besjälas af en genomgående fiendtlighet mot framåtskridandet och i synnerhet mot en sund social -och industriel utveckling. Industrieus höga uppgifter i dess större hufvudstäder blifva än mer invecklade derigenom, att de gtora landsorterna stå längt tillbaka i utveckling, och den oerhörda makt, som ligger i händerna på regeringen för dessa nationella aggregater, är äfven fiendtlig mot en fri och sann sambhällsutveckling. På grund häraf uttalade Auguste Comte redan för tjugo år sedan den satsen, att det första stora steget till en pånyttfödelse af det europeiska samhället måste bestå deri, att vesterns stora folk ordna sig i mindre samhällen. Den första åtgärden i denna riktning är naturligtvis den, att inrätta en lokal styrelso — hvars form ej nödvändigt behöfver vara demokratisk — öfver områden unvgefär så stora som en gammal fransk provins, grupperade omkring de 17 större städerna och alla utgörande en nation genom en federativ före. ning. Den andra åtgärden skall bli ordnandet af en verkli sjelfstyrelso inom dessa grupper med förändring eller utvidgning af denna nationella förening till en större nationel-union, såsom i den stora amerikanska republiken, representerande en stark enhet i gemensamma moraliska och intellektuella intressen. Utan att påstå att kommunen är grundad på denna Comtes tanke eller att den ens är det bästa eller fullt riktiga uttrycket derför, öfverensstämmer den dock i sjelfva verket dermed. Den visar, huru sannt Comte bedömde Frankrikes instinktmessiga tendens och visar på ön utväg för dess realiserande. En sådan ordning har länge varit en nödvändighet för Frankrike. Deri ligger gömd icke blott. städernas, utan äfven provinsernas framtidstanke. Framtidens sociala och politiska lif fordrar mera sann offentlighet och strängare personlig ansvarighet, än hvad som kan ernås inom de moderna nationernas ofruktbara statslif. Folket i en stad eller i ett distrikt på landet kan riktigt bedöma medborgarne inom distriktet och på dem utöfva ett verksamt inflytande; men när styrelsen skall utöfvas af min, som befinna sig hundra mil bort och lefva under helt andra förhållanden, då upphör det personliga ivflytandet, och det blir en regering som verkar genom pressen och den debatterande kammaren, Men som båda dessa redskap kuuna i oerhörd grad missbrukas, slutar det med att bli en styrelse, som består i konsten att lämpligt behandla bäde pressen och kammaren, d. v. s. i sista hand en styrelse af den mäktiga embetsmannaklassen, som epsamt. har tillfälle att fullständigt lära denna konst. En invändning må här genast bemötas med ärlig uppriktighet. Denna decentralisation, E er man, är ju detsamma som att ki MELTER lan: nd mmh akne Rh nt JRR