Dagens Nyheter – 5 juni 1871, sida 1

från Frankrike. De senaste vigtigare underrättelserna dels i tidningarne dels pr telegraf, från Frankrike äro: att det nya skräckväldet ännu snart sagdt oförminskadt fortfor i midten af förra veckan med dagliga exekutioner i massa; att mängden af dödade varit så stor att begrafningskolonner måst utsändas, de der nödgats pressa till hjelpare hvilka förbigående som helst, hvarefter gropar gräfts, i hvilka liken nedkastats, blott betäckta med en eller ett par fot jord; att ändock rörclsen förundransvärdt hastigt ånyo kommer i gång, så att man för första gången sedan september ser boulevarderna uppfyllda af elegant folk till fots eller i vagnar, hvarjemte alla bodar och cafer öppnats — der husen icke äro förstörda; att Rochefort blifvit i tisdags dömd till döden; samt att Versaillesarm6n förlorat 2,500 man i sårade och döda. I flera tidningar föreslås att bränna liken af de fullne till förekommande af pestartade sjukdomar. Monarkismen reser djurft upp hufvudet i nationalförsamlingen ; det är föreslaget att upphäfva den 1:g som förbjuder prinsar af orleanska : familjen att vistas i Frankrike, och flera motioner ha väckts om monarkiens återinförande. Tidningen Figare förordar detsamma. Man talar ock om att biskop Dupanloup (en af af orleanarnes ifrigaste anhängare) skall blifva erkebiskop Darboys eftertridare. De hittillsvarande inrikesech krigsministrarne, Pinard och Leflö, ha måst taga afsked för nationalförsamlingens missnöje. Den förre är efterträdd af Victor Lefranc, en mycket talangfull republikanare ; den sednare af en bland de generaler, som medverkat vid återeröfringen af Paris, Cissey, hvilken framgått med större moderation än kamraterna. Slutligen må här nämnas att fråga är om att åt hr Thiers uppdraga atti två år handhafva den verkställande makten. Vi meddela härnedan ytterligare några skildringar af stridens sista dagar: Den 29 maj skrifver en af Times korrespondenter från Paris: ij Paris har genomgått en af dessa märkvärdiga ombildningar som äro detsamma egna. Det har ännu en gång helt plötsligt börjat lefva. Dess öfvergifna bou!evarder hvimla åter af menniskor, och dess rymliga torg äro samlingsplatser för nyfikna, sorlånde folkhopar, de der, sedan nu all fara