Dagens Nyheter – 26 maj 1871, sida 2

gande upp och ned och slog sina jublande drillar. Palle blef småningom åter vid godt humör, ja, slutligen stämde han in i de muntra soldaternas sång. Han fick höra att trakten kring Mysunde skulle vara mycket vacker; om bara väderleken blefve någorlunda gynsam, kunde man göra trefliga utflykter, isynnerhet kunde några angenäma båtfirder på Slien arrangeras. Efter hvad det påstods, hade man snappat upp ett par tyska friskaremän, hvaraf trakten söder om Slien hvimlade, men de voro alla stora stackare, som togo till fötterna, så snart man aflossade ctt skott met dem. Man kunde alltså anse för ett slags jagtnöje att gå ut och fånga sådana. Vid ankomsten till Mysunde blef Palle dock obehagligt öfverraskad af att finna allt i full verksamhet, som om man i hvarje ögonblick kunde vänta ett anfall. Man hade uppfört ett batteri på två kanoner i närheten af firj-stationen. Trupperna stodo uppställda, som om de genast skulle rycka ut, och löpgrafvarne utefter Slien voro besatta. Vid närmare efterfrågan fick Palle höra att förposten i Kosel hade huls öfver hufvud mäst draga sig tillbaka för en oerhörd fiendtlig styrka, som ryckte fram både med artilleri, linietrupper och dragoner; det var otvifvelaktigt hela preussiska armån, som förenat sig med de öfriga tyska trupperna och friskarorna, för att tränga fram öfver Mysunde och falla den danska hären i ryggen. Man hade der